Vårtecken

Nu är den här fantastiska tiden på året här. Då allt bara blir soligare, varmare och bättre i största allmänhet. (Och ja, detta innebär ju också att det ska börja snurra en massa pollen och annan skit i luften men vi kan bortse lite från det ett tag.) Krokusar och allt vad det nu är hoppar upp ur marken och gruset sopas bort från vägarna med en väldig fart. Igår åkte vårjackan fram och även den var överflödig. Allt blir liite lättare och folk blir liite gladare. Ungefär hur bra som helst om ni frågar mig.

I mitt fall innebär våren också lite annat. Framför allt så mår jag illa. Jepp, i magen (var annars, har någon mått illa i armbågen så berätta gärna). Under ett par veckors tid när allt annat bara är bra så går jag också runt och mår illa. Framför allt på morgonen. Jag skulle vilja säga att jag vaknar illamående VARJE morgon. Frukost är inte att tänka på. Inte för att den kommer upp igen utan bara för att det tar emot nåt enormt att sätta sig och äta. Men efter ett par timmar brukar det gå bra att stoppa i sig något litet och sen när det vankas lunch är jag mest bara hungrigt illamående så då är det bara att tugga och svälja.

Första gången jag råkade ut för det här var på gymnasiet. Jag hade mått konstant illa i typ två veckor innan jag tröttnade och gick till skolsköterskan. Hennes första fråga löd "Finns det någon möjlighet att du kan vara gravid?". Idag har jag full förståelse för att hon frågade det (idag är jag till och med van, alla läkare/sjuksköterskor/sjukgymnaster jag har träffat på sista tiden har frågat samma sak, utan att jag ens har mått illa) men som liten illamående 16-åring var det helt obegripligt hur hon ens vågade kläcka ur sig något sånt. Självklart var jag inte gravid och då berättade hon att det tydligen finns nån liten äcklig bakterie i magen som vaknar till liv på våren och ställer till med lite obehag men det är inte farligt och det går över. Mycket riktigt, det går över i typ 10 månader innan det är dags igen.

Det är också bara illamående. Inget annat vilket ju är väldigt skönt. Man får snåla lite med mjölkprodukterna och hitta energi i andra saker än frukosten (typ solen). Men det är ju fortfarande hemskt tröttsamt att behöva gå runt och må illa, även om det är ett tydligt tecken på att våren är ett faktum. Det tar tyvärr heller inte bort den bittra sanningen att jag tycker det är tråkigt att missa ett mål mat om dagen. Men man kan ju tydligen inte få allt här i världen!