Sol och tolv grader

Okej, gårdagens ångest har lagt sig en smula. Ett uppmuntrande sms, ett gråtsamtal till mamma och pappa och en lång natts sömn gjorde susen.

Efter att ha gråtit ut hos herr sjukgymnasten idag kändes det också aningens bättre. Och nej, jag grät inte och jag vet inte om han var till så mycket stöd då jag fick ett spontant gapskratt i ansiktet när jag sa att jag hade framtidsångest, men människan har ju trots allt en förmåga att få mig på bättre tankar, jag vet inte hur han gör men det känns som att han bryr sig om hela mig och inte bara min äckliga rygg. Han välkomnade mig till vuxenlivet och sen fick jag svettas mer än vanligt. Innan jag gick hem hann jag också med att få kramp i baksida lår och få honom att lova att tillägna mig en bok, det kändes stort (boken alltså, inte krampen).

Nu ska jag gå och handla lite innan det är dags att kavla upp ärmarna och börja vårstäda. Bort med alla gamla äckliga papper och fram med harmonin!