Men hej på er

Jag insåg just att jag glömt bort att jag har en blogg. Det har varit lite annat att tänka på och göra den senaste veckan. Till exempel en resa till Italien så jag har ju för bövelen inte ens haft tillgång till en dator att blogga från. Det har varit skönt.
Dock så närmar jag mig nu civilisationen. Jag sitter hos bästaste finaste vännen och bara trivs och gång på gång slås jag av insikten av hur lyckligt lottad jag är. Mina hjärtan, utspridda över vårt avlånga land. Tur att man kan hälsa på dom!

Vad sägs om en promenad och en glass i kvällssolen?
Ja tack säger jag!

Wow

Alltså wow. Jag hade verkligen glömt bort hur underbart det är med vår! Fast det är väl lite tjusningen med att bo i vårt avlånga land. Det är långt mellan årstiderna och enorma skillnader så det blir som första gången varje gång. I love it!

Min dator säger mig att det är 16 grader här just nu. Jag litar väl inte jättemycket på det men så mycket kan jag säga att varmt är det. Och en himla bra grej är att jag har gjort i princip allt som jag måste göra. Förutom att tvätta. Men det ska jag göra nu och när maskinerna snurrar ska jag sätta mig ute i solen och äta en glass. Hur bra kan man ha det?! Vinterjackorna är bortplockade och ballerinaskorna står och stampar i hallen av förväntan. Det blir kanske en premiärtur idag. Löven spricker som om de hade betalt för det och vitsipporna färgar marken vit. Fåglarna sjunger konstant men i övrigt är det ganska tyst ute.

Om inte det här är vardagslyx, vad är då det?

Kultur

Ikväll har jag absorberat tre timmar kultur genom öronen. Det behövs lite sånt ibland också!
Även om jag allra helst hade befunnit mig nästan 100 mil norrut och absorberat lite där istället. Men man tager vad man haver, eller vad man erbjuds.

Nu laddar vi inför påsken hörrni!

Denna underskattade grönsak

Jag har fått dille på broccoli. Jag vill ha det till allt, t.o.m. på frukostmackan. Okej, inte riktigt. Fast varför inte?!

När jag var ett litet barn avskydde jag broccoli. Verkligen avskydde. Mamma gjorde broccoligratäng och jag sprang och gömde mig i garderoben. Hur dum får man bli?! Jag insåg uppenbarligen inte mitt eget bästa. Men det gjorde jag en lördag för ett par veckor sedan. Då blev det minsann broccoligratäng till middag. En lördag. Lyxigt så det förslår!

Nu skulle man ju kunna fråga sig varför jag sitter och hyllar denna grönsak på min blogg en lördagkväll. Men, gott folk, roligare än såhär har jag inte ikväll! Jag skulle dock kunna räkna upp minst 15 andra scenarier som skulle vara tio gånger värre. Så det så!

Jag har varit lite duktig idag och betat av lite av mitt skolarbete som jag skulle gjort igår, som jag inte gjorde igår. Därför ska jag inte göra ett jota ikväll. Skönt ska det bli!!

Får jag lov?

Nu är det påsklov minsann. Det känns tokbra.
Åkte till skolan kl 15 idag för ytterligare en sketans ekonomilab, dock den sista. Ingen är gladare än jag!
Sen lite träning på det, cykeltur hem i solen och nu är det banne mig mer blommor än gräs på gräsmattorna. Typiskt trevligt!

Dock så har jag en liten hög med skolarbete som måste göras. Men om jag bara gör det så är det ju gjort sen, gärna imorgon. Det får nog bli morgondagens plan, så kan jag ägna helgen åt betydligt trevligare saker. Mm längtar!

Sen vill jag skänka en tanke till mina fina fina vänner som jag saknar. Jag önskar verkligen att ni bodde lite närmare!

Pain

Jag har fortfarande ont i ryggen. Det suger!

12 april

Idag är det en stor dag.

En namnsdag ska firas och en annan födelsedag ska firas! Tyvärr är det onödigt många mil mellan både mig och namnsdagsbarnet och mig och födelsedagsbarnet. Hade jag varit en rik student hade jag ringt in min privata pilot och bett denne flyga mig i mitt privatjet till er så att vi hade kunnat kramas och äta tårta hela dagen idag (jag är ju ändå ledig..)
Jag tänker på er, hela dagen idag faktiskt. (Och typ alla andra dagar också, fast lite mindre..)

Ni ska veta att jag tycker om er, bästa bästa ni. Tack för att ni finns och för att jag får vara er vän.
Let's utbringa ett fyrfaldigt leve; HURRAHURRAHURRAHURRA!!!


Igår pratade jag med en annan person, en av de absolut bästa i alla kategorier. Snart ses vi och jag längtar banne mig mer och mer för varje dag! Du är fin och jag saknar dig.

Varning för explosion

Huvudet känns som en blöt tvättsvamp, helt omöjligt att suga åt sig nån information.
Jag trodde på riktigt att hjärnan skulle explodera sista 20 minuterna på föreläsningen idag. Att det skulle säga "pang" med buller och bång.
Det blev inte riktigt så. Jag överlevde och cyklade hem i solen och värmen istället. De första vitsipporna skymtade i skogen och krokusarna har fullkomligt hoppat upp ur jorden i helgen. Sämre kan man ha det!

Imorgon är jag ledig, förutom en liten förberedelse inför veckans ekonomilab (jag vet, det är så konstigt men bara att acceptera). På fredag verkar jag också vara ledig. Sen är det påsklov.

Jag har ont i ryggen. På en punkt. Nån muskel som sliter och drar åt fel håll antar jag, förmodligen för att nån kota ligger fel. Det gör så ont att jag inte kan ta djupa andetag. Typiskt värdelöst om ni frågar mig. Men det ska väl ordna sig det med en vacker dag.

Att säga tack

Jag skulle vilja ge lite beröm till en grupp människor såhär en solig eftermiddag i april.

Trevliga kassörskor/kassörer. Alltså folk som jobbar i kassor, antingen mataffärer, klädbutiker, caféer. Whatever.
Man möts av ett "hej". De frågar om man vill betala summan, om man vill ha kvitto. Önskar en trevlig dag/kväll/helg när man går därifrån. Småsaker som gör så mycket.
Istället för att mötas av ett mummel till hej. Suckar fram frågorna de vet att de måste ställa. Och börjar beta av nästa kund innan man hunnit få kvittot och gå därifrån.
Om jag får välja väljer jag den första kategorin. Lätt. Utan tvekan.

Jag var precis och handlade mat (broccoligratäng till middag idag, jag tror att jag börjar bli knäpp). Och jag valde medvetet kassan där jag såg att det satt en person som jag av erfarenhet vet är trevlig. Sen var det noll kö i den kassan också, en liten bonus. Och mycket riktigt, ett hej. Sen blev han (och jag) imponerad då jag lyckats handla för exakt 100 kr. Och ett "tack, ha en trevlig helg, hejdå" när jag gick. Det kostade förmodligen inte honom speciellt mycket att vara så trevlig mot mig som han var. Men jag blev glad. Jag kan tänka mig att handla där igen. Grattis till affären!

Jag har själv jobbar som kassörska ett antal gånger. Jag vet att ibland har man sämre dagar, blodsockernivån är i höjd med strumpskaften och allt man vill är att kasta "nästa kund-pinnen" i huvudet på kunden för att den inte fattar att det är jättebra att använda den. Men skärper man till sig lite och klistrar på det där försäljarsmajlet kan man ju faktiskt göra den stackars kundens dag. Med en minimal (okej, ibland är den banne mig enorm) arbetsinsats kan man sprida en hel del glädje.

Jag tror att svenskar i allmänhet är rädda för att vara trevliga mot och beöva prata med folk de inte känner. Jag var och tränade med en kompis för ett antal veckor sedan och då vi skulle gå hem hörde vi "hejdå, ha en trevlig helg". Vi tittade oss omkring och insåg rätt snabbt att det var killen i receptionen som ropat det efter oss. Och vi konstaterade hur fånigt det var att vi nästan tyckte det var pinsamt att han pratat med oss. Och hur löjliga vi var. Det är ju jättetrevligt egentligen.

Då jag bodde i Frankrike blev jag snabbt varse att där var man minsann trevlig. I mataffären sas det alltid "tack, hejdå, trevlig dag/kväll". På bussen ropade folk "tack, hejdå" till busschauffören innan de klev av. I början tyckte jag det var lite konstigt, han gjorde ju bara sitt jobb. Men jag kände rätt snabbt att det var ju himla trevligt faktiskt.

Kom ihåg hur mycket ett litet leende från någon du möter på gatan kan göra. Tänk då hur mycket ett tack i affären kan göra.

Det spricker upp...

Jahapp. Mördardagen är överlevd. Förmiddagen gick segt men vi blev klara med projektet. Ja, en liten detalj återstår - rapporten.. Men det ska nog inte bli några problems. Sen två lektioner på det. Ekonomi. Alltså ja, det var rätt kul idag för jag tror att jag förstod vad det handlade om. Eller det var nog en överdrift, men jag fattade typ hur vi skulle göra. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det men det är faktiskt roligare än jag trodde. Enormt ologiskt och jättekonstigt, men lite kul. Eller inte kul men inte heller jätte-enormt-fruktansvärt-jag-vill-ta-livet-av-mig-tråkigt. Alltid något! Sen en annan lektion där jag mest satt och skrattade. Jag tycker inte att man kan begära så mycket klockan fyra en fredageftermiddag. Och när det bara dyker upp nya roliga människor (som iofs funnits i närheten i snart två år) är det svårt att ha tråkigt.

Sen gick jag hem och kraschlandade. Nu ska jag ha helg. Ladda för nästa vecka, sen är det två välbehövliga påsklovsveckor, sen en fjuttig månad innan sommarlov och DÄR fick jag ångest.

Nu ska jag sova. Fröken hurtbulle ska upp och träna imorrn bitti och hon längtar lite i smyg!

Du kan vara en glad krokus!

Ledig dag idag. Vaknade av att det blåste. Drog upp persiennen och möttes av ett gäng glada krokusar i solen. Har städat lite i mitt skitiga bombnedslag till rum. Pysslat och donat lite. Min älskade cykel står fortfarande upp och ner mitt i rummet och stör. Än har jag inte givit upp, men kampen är hård!

Sen var det dags för fika på stan med en kompis. Jag ställer mig samma fråga som hon gjorde; hur i hela friden har det kunnat dröja nästan två år innan vi fick tummen ur och styrde upp en fika tillsammans. På tok för lång tid och det värsta är att just nu ser det ut som att jag får klara mig utan henne nästa år, typiskt it is!
Dock enormt trevligt att fika och prata lite. Hon är fin!

Vidare till ett träningspass. Jag och min träningspolare matchade fint idag och musklerna känns trötta, skönt. Knät gör också ont, jag vägrar acceptera att ett bråkande knä ska få förstöra min stigande formkurva. Nu blir det kärlek och omsorg så ska vi nog få ordning på åbäket. En cykeltur i solen hem och efter en dusch kraschade jag framför lite sport på tv.

Imorgon är det en lång dag, 8-17 nonstop. Men det ska nog gå bra, det är fredag och en skön helg väntar.

Elin

Jag har en vän. En person som jag fortfarande väljer att kalla min vän även fast det var flera år sedan vi umgicks. Jag tror att vi sågs i 3 minuter i somras, men annars var det väldigt länge sen vi både sågs och pratade.

Vi gick i parallellklass på högstadiet. Vi kom från olika skolor och lärde känna varandra då vi läste franska tillsammans. Exakt hur och när vi blev kompisar kommer jag inte ihåg. Det är mindre viktigt. Det viktiga är att vi blev kompisar. Och att hon betydde otroligt mycket för mig under högstadiet och gymnasiet.

Hon var den jag kunde prata med om allt. Den som förstod min frustration, mina berg- och dalbanor då allt var piss. Min glädje och frihetskänsla då livet log mot mig.

Jag fick också vara hennes vän. Lyssna och hjälpa under hennes berg- och dalbanor. Skratta med henne då allt helt plötsligt var bra, för att sedan gråta med henne då livet valde att vända på en femöring. Jag tror att jag hjälpte henne. Att jag betydde något för henne. Att hon var glad för att jag fanns där. Precis på samma sätt som hon hjälpte mig, hur hon betydde något för mig och hur glad jag var för att hon fanns där.

Idag bor hon i en stad både långt ifrån vår hemstad och långt ifrån den stad jag lever i idag. Jag tror att hon mår bra. Jag tror att hon trivs med sitt liv. Jag hoppas att hon är lycklig för det förtjänar hon.

Jag får en varm och fin känsla i magen då jag tänker på henne. En stor känsla av äkta tacksamhet.

Idag fyller hon år. Grattis på födelsedagen, jag hoppas att du får en underbar dag, inte bara idag utan alla kommande dagar också!!

P.S. I somras sa du att du hade skrivit ett brev till mig men inte skickat. Om du fortfarande har det kvar och vill att jag ska få läsa det går det nog att ordna.

Vårligt värre

Sol och ett gäng plusgrader. Krokusarna börjar böka sig upp. Det är inte utan att man blir lite förälskad.

Jag bläddrade i min kalender och insåg att det är påsklov om två veckor. Det är ganska snart faktiskt. Ska bli hur skönt som helst. Jag insåg också att jag har två Stockholmsresor inbokade på 6 veckor, oj så bra det ska bli!


Ikväll ska jag prata med mitt hjärta, det är positiv energi om något!

Kladdkaka på en höft

Det blev en myspyskväll hemma hos en riktigt fin vän. En vän som haft det allt annat än lätt. Jag beundrar henne för att hon orkar, för att hon kämpar vidare. Hon förtjänar verkligen inte att må dåligt.

Det är underskattat att ligga och slöa i en soffa tillsammans. Att höfta ihop en kladdkaka som blev just kladdig. Kvalitetstid då den är som bäst.

På sista tiden har vi inte setts så mycket i skolan av olika anledningar. Jag saknar henne. Jag önskar att vi kunde ses oftare. Att vi kunde ligga och slöa i en soffa oftare.

Men jag vet att hon finns där, alltid. Det känns bra. Riktigt bra!

22-årig tjej, med tummen där den ska vara, söker...

Okej. Cykelreparationen, som verkar ha blivit en följetong här, går inte alls. Någon som har en stor skiftnyckel eller en 15 mm hylsnyckel att låna ut?! (Det där kallar jag kontaktannons..)

Sitter och läser min kursbok, sida upp och sida ner. Inget fastnar. Jag känner mig mer peppad på att kura ihop mig under mitt täcke och titta på en film, får bli kvällens projekt.


För att gå lite på djupet så.. Jag känner mig osocial. Jag orkar inte träffa folk. Jag har ingen lust att prata med folk. Jag tror att jag behöver ta hand om mig själv lite. Kolla läget på fysiken och psyket, alltså min fysik och mitt psyke. Plåstra om de små sår som finns lite här och där. Reda ut trådhärvor.

Man ska ju ta hand om det lilla man har.

Nu lägger vi ner den här skiten.

Alltså den här cykelreparationen går än så länge otroligt dåligt.
Jag har inte ens lyckats skruva loss hjulet än, trots att jag har skruvat åt alla håll som man kan skruva åt, och trots att min pappa coachat mig från den norra delen av vårt rike.
Så sjukt störande.

Jag tror att jag får gå och äta fiskpinnar istället.

Fredagsfeeling

Helg. Första april. Tråkväder.

Imorse skuttade hasade jag mig upp ur sängen och dundrade iväg till en ekonomilektion som, kors i taket, var rätt givande. Tänk vad mycket ett gäng roliga klassisar och en bra lärare kan göra för ett så...obegripligt ämne!

Sen fick jag lite fredagsfeeling och begav mig på en liten shoppingrunda. Syftet var att införskaffa nödvändigheter för att kunna genomföra en punkteringsreparation på min cykel. Det slutade med lite nya träningskläder som jag tydligen tyckte att jag förtjänade, så mycket som jag tränar. Jag fick dock höra igår att jag tränar för mycket.. Det är nog snarare så att personen som tyckte det själv har dåligt samvete för att han inte tränar så mycket som han skulle vilja.. Vi säger det!
Lite mat fick jag också med mig hem så nu är jag redo för cykelreparation och träning. Typ det helgen kommer bestå av.

Nu ska jag kavla upp ärmarna och leka cykeldoktor!