Just nu känner jag en enorm tacksamhet över den sjukvård vi har i Sverige. Och kanske framför allt över det bemötande jag har fått den senaste tiden. Först en sjukgymnast som tar mig och min smärta på allvar och vill hjälpa och som verkligen ser till att jag får göra de undersökningar som krävs. Och tidigare i veckan en fantastisk röntgensjuksköterska som fick mig att känna mig så pass trygg att jag lät honom sticka mig i armen utan att blinka.
Idag fick jag svar från magnetröntgen av den unga, men uppenbarligen noggranna, läkaren på vårdcentralen. Och vi kan väl säga som såhär att vi är lyckligt ovetande om mycket här i världen. Nu är jag glad över att jag kommer få träffa specialister som kommer att gå till botten med det här. Vad det kommer att innebära återstår att se. Men en sak är säker - jag kommer att göra allt jag kan (vilket troligtvis inte är så mycket i det här fallet, tur att det finns andra som kan göra mer) för att bli smärtfri. Ingen människa förtjänar att gå runt och ha ont, inte ens jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar