24 är ingen ålder

Jag har precis lagt på telefonluren efter att ha ägnat de senaste 47 minuterna åt att prata med finaste bästaste vännen som dagen till ära fyller år.

Finaste bästaste vännen som alltid finns där, som alltid ställer upp. Som det räcker att tänka lite på så känns allt mycket bättre. Som alltid får mig att skratta. Som alltid förstår vad jag menar, även när jag inte förstår själv. Som får livet att bli lite mer meningsfullt. Som jag konstant saknar när hon är längre bort än tre meter. Som betyder mer för mig än hon nog begriper (även om hon är rätt bright).

9 år av mitt liv (de bästa åren) har jag fått dela med henne och vi siktar väl på 90 till! Stort grattis på födelsedagen finaste du. Glöm aldrig att jag älskar dig, till månen och tillbaka!

Fix it

Idag är det en sån där fixardag igen. Beta av den där mentala högen med saker som måste göras. Jag har inlett starkt med att jaga kurslitteratur med hyfsad framgång. Cyklade till skolan för att kunna göra en fysisk prisundersökning och konstaterade längs vägen att det finns i alla fall EN bra sak med hösten - flugorna försvinner. Än så länge är de kvar och flyger, gärna in i mina ögon av någon fullständigt obegriplig anledning. Dagens skörd blev två flugor i vänster öga och en i munnen. Det gör verkligen sjukt ont och jag kan inte förstå varför de siktar in sig på mina ögon när det finns hur mycket plats som helst att flyga runt i. Märkligt!

Sen dundrade jag förbi apoteket också och införskaffade diverse mediciner. Mina svinkoppor har återvänt från de döda och nu ska de bekämpas obönhörligen! Nu sitter jag hemma, kurslitteraturen är beställd och kompendierna är beställda på skolan. Första punkten att ta tag i är bostadsbidraget. Alla (förhoppningsvis) papper är fixade så det är väl bara att tjoffa ner dom i kuvertet och gå en liten promenad till brevlådan, hur svårt kan det vara?!

Igår hade jag förresten en väldigt bra dag. Solen sken och cikadorna lät. Ödlorna var också pigga och sprang runt fötterna på mig. Jag promenerade iväg med min kompis och tittade på flygplan, faktiskt väldigt intressant och kul. Helt klart värt besväret (som inte var något besvär alls). På kvällen våldade jag mig in på en körrepetition och det verkar inte bättre än att det är där jag kommer att befinna mig en gång i veckan under hösten. Enormt roligt och obeskrivligt skönt att få använda höger hjärnhalva. Den har ju typ förtvinat under de här tre åren som den inte använts. Så kan vi ju inte ha det, helt enkelt! Kul var det i alla fulla fall.

Min helt vanliga tisdag

Imorse väcktes jag av ett sms. Eller okej inte riktigt, jag var vaken men inte uppstigen. Smset löd "Promenad typ snart?" och det kan man ju inte tacka nej till. Det var alltså bara att kliva upp och borsta tänderna. Sen promenerade vi runt i stadens industriområde och konstaterade att det är som en helt egen värld. Eftersom ingen av oss hade ätit frukost blev det ett stopp på stan där ett stycke brunch inmundigades (men varför det ordet?) innan vi gick hem.

Väl hemma var det bara för undertecknad att hoppa i träningskläderna och rulla iväg till herr sjukgymnasten, för första gången på 7 veckor. Det blev dock inget tränat utan han låste in oss i sitt rum istället där vi satt och pratade om hur vi ska gå vidare i våra liv. Eller rättare sagt, jag berättade om hur jag har haft det de senaste veckorna och han sa att "om det finns någon i hela världen som påstår att den vet varför du har ont i ryggen kommer jag kalla den för klåpare". Det verkar som att det är omöjligt att säga varför jag har ont. Han säger att det inte är farligt och att jag får träna precis vad jag vill! Kul. Då tänker jag minsann göra det också. Vi ska i alla fall ses typ varannan vecka "för inspiration". Om det är han eller jag som ska inspireras glömde jag att fråga men det visar sig väl.

Nu ska jag dock duscha (promenaden gjorde ju sitt) och ikväll bär det av till skolan. Jag är peppad!

Ny vecka

Måndag. Solsken. En hel dag när jag kan göra precis vad jag vill. Jag har faktiskt inget inplanerat. Inget alls. Tror att jag ska svänga förbi skolan och skriva ut lite papper. Köpa diskmedel, inte på skolan då utan på affären. Ta det lugnt. Läsa en bra bok. INTE träna. Vika tvätt. Diska (med mitt inköpta diskmedel). Sy i knappar i min kappa som det snart börjar bli säsong för (wiie).

Imorgon börjar allvaret. Jag ska bli expert på utrikiska och gå till sjukgymnasten. En helt vanlig tisdag alltså!

Vid rälsens slut

Det är något speciellt med tågstationer, flygplatser och busstationer. Den lite spända förväntan som konstant ligger i luften. Människor som är spända och förväntansfulla inför en resa de ska göra. Andra som står där för att med öppna armar ta emot någon som varit ute på äventyr, även de spända och förväntansfulla. Och allt detta uppblandat med de som börjar bli lite less på de där eviga jobbresorna, pendlarna och de som fick liiiiite ont om tid och är liiiiite stressade. För en del går klockorna väldigt väldigt långsamt och för andra tycks visarna hoppa fram fem minuter i taget.

Sen tillslut kommer äntligen tåget (eller vad det nu är) och man vet att snart, snart är jag där jag ska vara. Antingen på ett tåg mot nya äventyr. Eller i armarna på någon som väntat och längtat. Och helt plötsligt blir stämningen lite lättare och luften fylls av glädje och lättnad.

Det finns såklart också de där jobbiga avskeden. De som man helst av allt vill slippa. Det svåra i att säga hejdå. Då man inte riktigt vill släppa taget. Och när konduktören blåser i sin visselpipa knyter det sig i magen, man sväljer tårarna, biter sig i läppen och släpper taget. Inte för att man vill, utan för att man måste.

Idag var det min tur att stå där med öppna armar och ta emot kompis som de senaste 10 dagarna spankulerat runt i de norrländska fjällen. Jag bjöd på solsken och den varmaste kramen jag kunde åstadkomma. Jag vet själv hur glad jag blir av att mötas av ett par öppna armar, vetskapen om någon har stått där och väntat på just mig. Det kändes fint att kunna göra det för någon annan.

Ord

Sånt som får mig att le och bli glad in i hjärteroten.

"Men du är väl en pärla!"

"du är bra söt du!"

"hörru, visst vet du att jag älskar dig!!!"

Ryggen hotas av nedläggning

Igår fick jag sådär äckligt ont i ryggen igen. Så ont att det är svårt att röra sig. Imorse vaknade jag av samma ryggont. Nu är jag obehagligt less. Typ så less att jag inte ens orkar fara och träna, inte ens sjukgympa. Jag hoppas att herr sjukgymnasten kommer tillbaka från sin semester fylld av energi och säger "vi ska fixa det här, nu kör vi!" för som det är i nuläget kommer jag inte att orkar slita själv länge till.

Nu ska jag hasa iväg till köket och äta lite frukost. Sen försöka styra upp mitt liv lite. Opepp, opepp, opepp...



Uppdaterat: Jag reste mig upp från köksbordet efter frukosten och gick de två små stegen till diskbänken. När jag skulle stödja på höger ben kändes det som att det brann i svanken och benet vek sig av smärta. Ingen fara på taket, jag lyckades fånga mig i diskbänken utan att behöva offra några tänder.
Sen skulle jag gå ut men att knyta skorna var bara att glömma så där fick min kompis ställa upp. Och att cykla i gupp och grejer går inte. Min mamma sa just att om man har träskor slipper man knyta dom och det har hon ju faktiskt rätt i. Men sen sa hon också att träskor inte är någon hit på vintern så att träskor är knytlösa är ingen ursäkt för att inte åtgärda ryggskiten.

Varför jag är världens bästa kompis - 6

Mitt självförtroende är ständigt uppåtgående!

Jag lånar ut mina gamla föreläsningsanteckningar och cyklar dessutom hem med dem till mina kompisar!

Ja, nu har jag förvånat mig själv igen. Men jag fick helt plötsligt användning för mina gamla föreläsningsanteckningar som jag så fint satt in i en pärm. När min kompis hörde av sig och frågade om jag möjligtvis inte hade kvar nåt av värde från den kursen så fick jag skutta upp på vinden och plocka fram alla papper. Typiskt bra att ha något att utgå från då man pluggar till omtentor och när kurshemsidan ligger nere sitter man kind of i skiten om man inte varit lika förutseende som jag och sparat alla papper vi svor som borstbindare över i våras. Eftersom kompis tydligen också fått punktering på cykeln fick jag vackert cykla iväg till honom med grejerna (vilket inte gjorde så jättemycket eftersom jag ändå skulle och träna). Kompis öppnade dörren endast iförd morgonrock och sa "Är du förvånad?!", vilket jag inte var eftersom klockan ju ändå var halv fem på eftermiddagen... Som tack för besväret fick jag inte mindre än tre kramar och nu får vi hålla alla tummar vi kan hitta för att omtentan går som en dans på torsdag!

Some Nights

Okej, surandet ska nog gå att hålla på en rimlig nivå med hjälp av den här FANTASTISKA låten. Men hjälp mig, problemet är att det är svårt att sitta still och så fort jag rör på mig påminns jag om att jag har en rygg. Skit i det, bra låt och kul att Freddie Mercury behagat återfödas 2012.

P.S. Jag gjorde smoothie med nektarin. Den blev inte jättegod men jag drack den ur ett fint glas så det gjorde inte så mycket!

Jag hade ju också kunnat vakna och INTE haft ont i ryggen...

Idag när jag vaknade (typ nyss) hade jag ont i ryggen. Så nu är jag skitförbannad. Jag ska inte ha ont i ryggen, kan den bara förstå det?! Dessutom så regnar det ute så dagens tur till stranden ser ut att få bli något annat, frågan är bara vad. Jag skiter i vilket, jag tänker lägga mig på min säng, hoppas tills jag går sönder att serverjäveln reparerat sig själv och sen titta på film. Sura ska jag också göra. Prutt (eller satfläsk som en viss Ove Sundberg skulle ha sagt).

Fast först ska jag diska.

Varför jag är världens bästa kompis - 5

Jag ställer upp som smakråd då mina kompisar vill sätta sprätt på sina pengar!

Att cykla ner till stan i regnet för att agera bollplank och vara brutalt ärlig när ens kompisar har lite för mycket pengar kvar och tänker shoppa loss, det är precis vad jag gjorde idag. Som tack fick jag tre timmars härligt tjejsnack och en banana skid (som gjorde min dag, matgodismässigt sett).

Kort fram och långt bak

Här ligger jag på min säng i en tyst lägenhet. Det är lördagkväll och det regnar ute. Jag hade tänkt unna mig att titta på en film (för det gjorde jag ju inte hela dagen igår..) men det verkar som att servern där alla filmer finns inte riktigt vill samarbeta ikväll. Och jag tänker INTE ringa och gnälla på min kompis (som äger servern och alla filmer) som är i fjällen och har det himla bra. Det är väl helt enkelt ett tecken på att jag ska diska istället, typiskt.

Idag var jag på stan med en kompis. Hon skulle shoppa och behövde smakråd (mer om detta kommer i ett eget inlägg). Jag provade också en eller två saker. Bland annat en väldigt orange tröja. Eller om det var ett linne. Väldigt kul färg men tyvärr satt den inte lika kul på. Synd, för den var sjukt billig! Vi konstaterade också att höstens trend verkar vara "kort fram och långt bak", lite kul och framför allt väldigt skönt då man slipper problemet att tröjor glider upp på ryggen och blottar en ojämn solbränna, ett operationsärr eller något annat man kan ha på ryggen. Jag konstaterade också att bara för att man är ingenjör betyder inte det att man förstår allt. Jag hade till exempel väldigt svårt att förstå hur vissa plagg fungerade. En del tröjor verkade vara sydda för folk med 2 meter mellan axlarna och 10 cm långa armar, mycket märkligt! Andra plagg förstod jag inte riktigt var kroppen skulle in och armarna ut.. Tur att man inte behöver förstå allt.

Jag kanske skulle ta och diska lite då (jag vet att jag kommer vara mig själv evigt tacksam imorgon bitti om jag diskar ikväll) och sen kanske läsa en bok eller göra något annat smygvettigt. Imorgon blir det andra bullar, typ träning (fy vad jag är less, kan inte den där sjukgymnasten komma tillbaka snart och ge mig lite nya övningar) och uppladdning inför den sista lediga veckan på länge, hoppas jag.

Varför jag är världens bästa kompis - 4

Nästa del i följetongen:

Jag vattnar mina kompisars blommor OCH vaktar deras bil när de är bortresta!

Kompis är i fjällen (bara lite väldigt jättemycket avis) och jag vattnar hans blommor. Han har ganska många blommor som han typ ger en liter vatten en gång i månaden, oavsett storlek på blomman, så jag vet inte om det är en svår eller lätt uppgift jag har framför mig. Jag vattnade lite idag i alla fall, de som var torra.. Han beordrade mig också att tömma kylen på diverse frukostattiraljer (typiskt bra då jag var utan själv) och då hittade jag även en matlåda som såg ut att ha sett sina bästa dagar. Det var omöjligt att säga vad det var i och det var ett under att maten inte vandrat ut själv från kylskåpet. Jag tog även ut hans sopor OCH kompost, det kändes som ett dåligt alternativ att lämna det i lägenheten ytterligare en vecka, speciellt med tanke på hur bananerna som låg i komposten såg ut idag... Ja, sen vaktar jag hans bil också, på villkoret att jag hämtar honom på stationen när han kommer hem. "Om du påminner mig om när du kommer hem" sa jag! Jag kan ju inte hålla koll på ALLT.

Slött och blött

Idag tänkte tant inte göra speciellt många knop ska ni veta. Tråkigt väder ute och jag tänkte ligga i sängen och kolla på film. I alla fall till i eftermiddag då jag troligtvis drar iväg och tränar (om jag känner mig själv rätt). Jag skulle verkligen behöva tvätta håret och köra lite sjukgympa eftersom jag slarvat med det i veckan (ja, både hårtvättning och sjukgympa). Jag fick ju stränga order av herr sjukgymnasten innan han gick på semester att träna minst tre gånger/vecka och då bestämde jag ju mig för att köra minst fyra gånger/vecka. Och den här veckan har det bara blivit två gånger hittills, så då gör jag ju bäst i att pallra mig dit helt enkelt!

Men jag skulle kanske börja med lite frukost, jag som bakade ett himla gott bröd igår. Då är det ju en ren fröjd att äta frukost! Sen kommer nog ett till avsnitt i varför jag är världens bästa kompis. Stay tuned :P

Varför jag är världens bästa kompis - 3

Here we go again...

Jag coachar mina kompisar till att bli bättre simmare, via Skype!

Idag ringde min kompis mig, helt oväntat (vi ringer inte till varandra varje vecka om man säger så..). Rätt snart kröp det fram att han behövde hjälp, jag visste att han inte ringde bara för att kolla om jag levde. Han har pajat sin häl och kör rehab för fulla muggar. Simning är tydligen bra men efter gårdagens hopp i plurret kände han att han behövde lite tips. Och det var precis vad han fick! (Jag besitter ju en enorm kunskap och en mängd ovärderliga tips när det gäller att ta sig fram i vatten.) Även om det inte är tvärenkelt när man måste gå via cyberspace. Men jag tror att jag kunde hjälpa honom en bit på väg i alla fall. Och om han ringer imorgon igen och behöver mer hjälp får jag väl råda honom att köpa en flytväst...

I övrigt var det ju himla kul att prata med honom och samtalet avslutades på topp:

Jag: Ta hand om din häl nu!
Kompis: Ja, den hälsar...

Han blev lika förvånad och glad som jag över den minst sagt klockrena ordvitsen och sen skrattade vi i fem minuter innan vi la på! Det är allt bra fint med kompisar alltså.

En bra tisdag

Tisdag. Bra dag. Om det beror på att jag somnade med ett leende på läpparna igår eller om det beror på något annat (typ att jag haft en himla bra dag) låter vi vara osagt. Jag är glad i alla fall!

Imorse vaknade jag av ett sms strax efter klockan 10. Eller okej, jag var vaken men jag låg fortfarande i sängen. Kompis ville ha sällskap ner på stan så då var det ju bara att hoppa i kläderna samtidigt som jag borstade tänderna och 10 minuter efter uppstigning var jag påväg till stan. Kompis åker till fjällen imorgon och behövde komplettera sin packning och jag agerade moraliskt stöd (konstaterat: bra kläder är inte billiga). Säljaren trodde att vi var ett par (tyckte att jag kunde låna kompis tröja när han inte använde den, och skulle inte jag få ett par strumpor också..?) och när allt var betalt och klart önskade han oss en trevlig resa men ångrade sig så fort han sagt det och önskade istället kompis trevlig resa och hoppades att jag skulle få följa med nästa gång det bar av till fjällen... Efter det gick vi på banken och sen frukostdejtade vi i solen innan vi gick hem. En klart jättebra förmiddag.

Jag hann vara hemma i ungefär en halvtimme innan nästa kompis hör av sig och vill ha sällskap på stan. Jag funderade i 2,5 sekund och kom fram till att jag ju inte hade något bättre för mig så då gled jag ner på stan igen och strosade lite i solen. Ganska trevligt det med ska ni veta!

Och nu sitter jag här, peppad på att vika tvätt och peppad på att laga mat. Typiskt bra, jag kanske ska passa på att göra det då nu när jag ändå är peppad. Jag har också bestämt mig för att inte träna idag. Jag är trött och tror att jag tjänar mer på att äta och läsa bok än att dundra iväg och köra slut på mig igen. (Och duscha kan man ju faktiskt göra ändå!)

Today's the day

Amen hörni, idag var det dagen då jag skulle styra upp mitt liv (idag också!). Ta tag i allt det där som jag gått runt och haft ångest över de senaste dagarna. Allt det där som faktiskt fått mig att må riktigt riktigt dåligt. Och idag var även dagen då jag skred till handling. Jobb har sökts, mat har handlats, mat har ÄTITS, studiebidrag har sökts, jag har gnällt på den där himla internetleverantören som skickar påminnelser på en räkning som jag inte ens ska betala och det bästa av allt - jag har mått bra. Jag har känt att jag faktiskt kan ta tag i mig själv. Att jag klarar av jobbiga situationer. För jag kan! Jag är bra! Och ingen sätter sig på mig ostraffat, allra minst jag själv!

Sen tränade jag också (jag har ju för bövelen vilat hela helgen). Två timmar blev det (ibland förvånar jag även mig själv) innan jag cyklade hem och åt middag. Linssoppa, typiskt gott. Sen knaprade jag i mig en halv vattenmelon och sen fick jag magknip.

Nu är jag så trött att jag har ont i huvudet men innan jag kan sova måste jag nog titta på ett Vänner-avsnitt, det känns viktigt att få somna med ett leende på läpparna också! Och på tal om läpparna (eh, men typ) så har mina svinkoppor typ försvunnit helt. De där himla sakerna som jag dragits med ungefär hur länge som helst utan att veta vad det har varit. Änteligen! Tänk vad lite salva och bytande av örngott och handdukar varje dag kan göra, ni borde testa. Eller nä förresten, gör inte det! Ni får helt enkelt lita på vad jag säger.

Uppåtstigande

Jag har inte riktigt varit på topp de senaste dagarna. Allmänt nere och omotiverad. Mest känt för att inte göra nånting, vilket jag inte heller har gjort. Ätit dåligt har jag också, vilket lett till att jag fått magrutor. Detta ledde i sin tur till att jag slevade i mig en massa glass och tyckte att det var precis lika gott som vanligt! (Tänk om jag var en sån människa som höll på med proteintillskott och grejer efter träningen, hur hade jag sett ut då?!)

Men som sagt, jag har inte riktigt varit mitt glada vanliga jag. Då är det väldigt tur att jag har folk runt omkring mig som håller mig flytande, medvetet eller omedvetet. Jag blir liksom tacksam inifrån och ut och påminns om hur lyckligt lottad jag är som har så fina människor i min omgivning.

Idag har det dock varit en ganska bra dag, jag siktar uppåt igen. Klev upp klockan åtta och tvättade så det stod härliga till. Sen har jag tittat på tv. Hela dagen. Bland annat en grymt spännande OS-final i handboll, bara en sån sak! Sen blev jag hungrig så då fick jag ju vackert laga mat. Linssoppa som kokade över både en och fyra gånger innan den blev klar (och väldigt god, tur för den!). I detta nu har jag dessutom även diskat OCH skrubbat spisen glänsande ren så jag har inte så mycket att klaga på egentligen.

Eller jo, en sak. Jag måste gå ut med soporna, återvinningen och framför allt - komposten! Det känns inte alls speciellt lockande.. Varför det skulle vara mer lockande att ha kvar komposten (och alla vidriga bananflugor) inne har jag inte kommit fram till än, och om jag inte kommer fram till det så lär det väl bara vara att pallra sig ut med skiten. Sen blev jag lite smått sugen på godis också och tänkte nästan gå och köpa ett par tre stycken (jag blir less och illamående, jag vet, men ibland behöver man påminnas rent fysiskt också), så om jag ändå ska gå ut kan jag ju passa på att ta med komposten. Eller om jag ändå ska gå ut med komposten kan jag ju passa på att köpa tre godisar. Sen en liten dusch och sen lägga sig i sängen och kanske titta på en film. Men ni hör ju, jag är nog kanske inte så nere som jag trott. Bra!

Varför jag är världens bästa kompis - 2

Här kommer del två i följetongen. Jag trodde att det bara skulle bli en del (fast då hade det ju inte varit någon följetong Einstein!) men det verkar som att jag har fler kvalitéer..

Jag bakar bullar åt mina kompisar!

Jepp, det trodde ni inte va?! Igår bakade jag minsann bullar (snygga och goda såklart) men eftersom min frys är så hysteriskt liten får det inte plats så jättemånga bullar där. Och för att jag inte ska behöva äta bullar till frukost, mellanmål, lunch, fika, middag och kvällsfika i en vecka så hyr jag in mig i min kompis frys (varför han är världens bästa kompis får vi ta en annan gång). Som betalning får han äta upp bullarna! Hur bra deal som helst.

Kämpigt

Idag är det fredag. Tänka sig! Och här sitter jag och tittar på OS-taekwondo. Men så blir det när en gammal klasskompis lillasyster är med och anstränger sig. Jag förstår inte riktigt vad det går ut på, de hoppar runt nån meter ifrån varandra och skriker lite. Ibland viftar nån med benet och får poäng. Jag hade hennes tränare som gympalärare i skolan ett tag och jag vill minnas att vi fick testa på lite kampsport och att det var rätt jobbigt men bra om man var vig. Hon vann tydligen sin första match, den där lillasystern. Så det finns väl en risk för att det blir mer taekwondo idag. Och vem vet, det kanske slutar med att jag byter karriär!

I övrigt vet jag inte om det är så värst mycket att tillägga. Jag känner mig rätt omotiverad och uttråkad för tillfället men vis av erfarenhet vet jag att det brukar gå över rätt snart. Imorse vaknade jag dessutom och kände mig sugen på att springa (ja, då förstår ju alla att något är galet). Så det får väl bli en tur till gymmet och sen tar vi helg.

Varför jag är världens bästa kompis - 1

Jag känner att det skulle sitta fint med en liten boost för mitt självförtroende såhär när jag ska ge mig ut i den hårda världen (arbetsmarknaden). Och hur gör man det på bästa sätt? Jag tänkte att jag kan ju skriva om varför jag är världens bästa kompis (enligt mig, till att börja med i alla fall. Det kan hända att vissa andra vill blanda sig i).

Så jag börjar lite lagom ödmjukt med det här praktexemplet:

Jag kissar åt mina kissnödiga kompisar!

I detta nu sitter min kompis på en buss och är kissnödig. Hon har tre timmar bussåkande kvar innan hon får uppsöka en toalett. Så jag erbjöd mig helt enkelt att kissa åt henne. Är det inte fint så säg? (Nu hjälpte det tydligen inte den här gången men jag tycker att tanken var väldigt god.) (Och det är tanken som räknas.)


Uppdaterat: Kompisen låter hälsa att detta inte är stenåldern (no shit Sherlock) och att det faktiskt finns toalett på bussen. Men vi bortser från detta nu annars framstår jag ju mest som korkad!

Ett typiskt oväntat långt inlägg

Igår gick undertecknad och la sig klockan 21.30 minsann. Som grädde på moset somnade hon på rätt sida midnatt också och klev därför upp ur sängen rätt så utvilad när klockan ringde 07.45 imorse. Igår angrep jag också my secret closet (min fantastiskt jättebraiga klädkammare som rymmer en massa kläder och en massa skit). Sakerna sorterades, vissa slängdes och andra sparades och antalet kartonger och påsar reducerades så nu kan man nästan dansa cancan där inne om andan skulle falla på utan att slå benen i en massa saker, typiskt bra. Dock så blev jag lite less på alla grejer efter ett tag när de bara låg utströdda över mitt golv och flyttades runt mellan olika högar, då är det tur att man har kompisar på en Skype-längds avstånd som tål att man gnäller lite.

Jag: jag kräks snart på alla mina saker, jag orkar inte med skiten längre
Kompis: men alltså, hur mycket saker har du?!
Jag: inte så jättemycket egentligen
men jag har som ingenstans att ha grejerna
eller det har jag väl också
Kompis: det är ju dumt om du kräks på dom, blir så jobbigt att städa
Jag: haha ja det är sant, jag får väl helt enkelt stuva ner det i en kartong så att jag slipper se det
Kompis: haha sen kan du plasta in kartongen, ställa den i duschen och sen kräkas på den!

Det är tur att det finns lösningar på allt!
Och för den som undrar kan jag säga att jag stuvade ner skiten i en kartong och sen ställde jag in den i my secret closet igen, utan att kräkas på den, jag tycker ju att det är så förbenat äckligt att kräkas!

Sen var jag så trött att det som sagt blev tantvarning på mig, om man ska bedöma tantnivån utifrån när man går och lägger sig. Men jag skulle ju som bekant till farbror doktorn (som egentligen är en ung tjej, knappt torr bakom öronen) imorse. Bara för att förenkla mitt liv lite så ösregnade det när jag vaknade. Verkligen ÖSregnade. Jahapp, tur att jag hade kollat upp bussarna då. Och efter att ha suttit och läst skvallerblaskor i väntrummet ett tag fick jag komma in till doktorn och jag vet inte men det stackars flickebarnet (doktorn alltså) vet ju inte så mycket (eftersom hon är så ung) så hon skulle forska vidare. Men jag tänker att jag vill veta varför jag har ont. Om det gör ont för att det är något farligt så får dom väl göra något åt det och om det gör ont för att det inte är något farligt så får jag väl helt enkelt bita i någor hårt resten av mitt liv. Roligast tyckte jag i alla fall var att jag typ inte har några reflexer, oklart om det är bra eller dåligt! Jag gick också hem med en liiiiten tub salva mot svinkoppor, för det har jag tydligen också. Bra att man går till doktorn ibland så man får veta saker man inte visste innan!

Sen visade det sig att bussarna bara går TILL vårdcentralen (men what?!) idag så jag fick vackert gå hem. Det var ju egentligen inte så jättehemskt förutom att jag blev lite blöt, trots min regnjacka och mitt paraply. Jag har ju förutspått att det ska regna en meter idag och jag tror banne mig att jag typ kommer få rätt! Och eftersom det är jobbigt att bli blöt så sov jag 1,5 timme till när jag kom hem och vaknade av att doktorn ringde och berättade att ryggkliniken vill träffa mig (ojoj) så det var ju kanske lite bra ändå.

Nu tror jag dock att jag ska bära upp lite skit till mitt förråd och sen ta mina svinkoppor och marschera iväg och träna. Någon som svimmade av förvåning? Nä, tänkte väl det!

Sömnlös

Jepp, jag låg i sängen på rätt sida midnatt igår. Somnade gjorde jag dock på fel sida midnatt. Jag fick så himla ont i ryggen att jag inte kunde sova. Kvart i två klev jag upp och tog en ipren och sen somnade jag efter en stund. Tur att jag ska till doktorn imorgon för såhär kan ju inte ens jag ha det! Jag vet inte om det är lika tur att jag ska dit kvart över nio men jag lär ju ta mig upp ur sängen före klockan tio i alla fall (får vi verkligen hoppas om inte annat).

Hur det går med produktiviteten då? Ja, so far ganska dåligt men jag kan ju faktiskt inte hjälpa att personer jag vill prata med i telefon inte svarar när jag ringer (eller att de pratar med någon annan i telefon just då). Jag får väl helt enkelt hugga tag i något annat. Jag är ju smärtsamt medveten om att bara jag sätter igång så kommer det att bli gjort men jag är ju uppenbarligen hysteriskt trögstartad. Nåja, det är väl bara att rycka upp sig och bli en bättre människa. Och disken får faktiskt vänta tills ikväll, nån måtta får det ju vara!

Bad

Idag har det regnat och jag har sorterat papper. Sen for jag och tränade, trotsade naturen och tänkte att "lite vatten har väl aldrig skadat!". Jag tog i lite extra, lyfte några kilon mer än jag brukar och svettades därmed lite mer än vanligt. Så att det öste ner när jag skulle hem gjorde inte speciellt mycket. Jag fick snarare bara en väldigt bra anledning att lägga mig i badkaret när jag kom hem. Jag var nämligen blöt både inifrån och ut (av svett) och utifrån och in (av regn) så lite mer vatten gjorde väl ingen skillnad..

Fast jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår tjusningen med att bada. De första fem minutrarna är ju underbara men sen blir i alla fall jag mest bara trött och då blir jag rädd att jag ska somna där i vattnet och drunkna, så då är det inte lika mysigt längre.

Imorgon tänkte jag få en massa saker gjorda. Jag vill påstå att en tanke är en bra början. Nu ska jag bara se till att omvandla den till handling. För att optimera förutsättningarna att morgondagen ska bli sådär produktiv som jag önskar tänkte jag även testa att gå och lägga mig på den här sidan midnatt. Lite omväxling har väl ingen dött av? Så det är väl bäst att jag börjar röra mig mot sängen redan nu, man vet aldrig var jag kan fastna längs vägen..

Det här med bra böcker

Jag läser ju som bekant en väldigt bra bok för tillfället. "Människohamn". John Ajvide Lindqvist, "Låt den rätte komma in" ni vet.. Det var längesen jag fastnade så i en bok som jag har gjort nu. (Det måste ha varit när jag läste "Tillsammans är man mindre ensam" när jag bodde i Frankrike för fyra år sedan. Bästa boken jag har läst!) Jag har i och för sig inte läst speciellt många böcker de senaste åren. Inte skönlitterära i alla fall. Men däremot har jag läst kurslitteratur så det stått härliga till, och det är inga lättsmälta böcker, det ska gudarna veta.

När jag var yngre läste jag extremt mycket. Alltså verkligen jättemycket. Och jag inser nu hur mycket jag har saknat det. Men jag har nog inte haft ro i kroppen de senaste åren. Det har alltid varit något annat. Om inte kurslitteratur så har det varit sommarjobb eller "kan du hjälpa mig med det här och sen göra det där fast innan det kan du göra det här och sen det där. Eller skit i det förresten, gör det där istället." Föräldrar som vill ha hjälp. Och sen har jag försökt ta mig igenom de där böckerna man "ska ha läst" om ni frågar min mamma. Den ena Nobelpristagaren efter den andra. Och det är inte heller speciellt lättsmälta böcker (fast såhär i efterhand måste jag erkänna att det är rätt coolt att ha genomlidit det).

Men nu har jag ju uppenbarligen både tid och tillräckligt med ro i kroppen för att läsa. Så jag har börjat beta av min hög med tre års julklappsböcker. Det ska bli spännande att se vad som döljer sig där. Och jag njuter av varje sekund. Men "Människohamn", läs den!


Sen måste jag bara informera omvärlden att jag i detta nu sitter och lyssnar på chipmusik (googla, det gjorde jag). Ganska konstigt påhitt men det är ändå något i det som får mig att lyssna lite till, och lite till. Fast nu ska jag nog pallra mig iväg och handla lite. Trots att mitt kylskåp är rätt fullt.. Nu har jag dessutom glömt vad jag skulle handla, får nog göra en inventering först!

Positiv energi in i systemet

Fyra dygn med världens bästa föräldrar har passerat och i vanlig ordning så fixades och donades det en hel del i den här lilla lägenheten. Oj så jag tycker om min mamma och pappa men det ska erkännas att det är lite skönt att ha alla kvadratmetrarna för sig själv också. Fast det är tur att dom kan komma och hälsa på annars hade det aldrig gått!

Igår blev det en liten skype-dejt med världens bästa tjej också. Kärlek via cyberspace när den är som bäst. Och det går inte att komma ifrån men det är fantastiskt skönt när ens kompisar klockrent prickar in och sätter ord på ens egna känslor och tankar. När man hamnar i situationer som skulle kunna vara jobbiga och obekväma men som, peppar peppar, inte blir det. Det gillas och det är skönt att veta att det finns folk att fråga när jag funderar på hur jag egentligen är!

Idag regnar det. Ganska skönt faktiskt för då kan jag sitta inne med gott samvete. Titta på OS och pyssla med sånt som man alltid kan pyssla med. Städa lite. Lägga bort de där sakerna som legat framme alldeles för länge. Diska. Ta en tupplur eller tre. Läsa min braiga bok. Ha det bra. Ja, så får det bli!