Jag blir fullkomligt förslappad när jag är ledig. Skjuter upp ALLT vilket retar mig till vansinne. Jag hatar att behöva vakna trött varje morgon bara för att jag är oförmögen att gå och lägga mig på kvällarna. Skärpning snarast!
Idag har jag tydligen också fått för mig att jag ska må illa. Det gör ju inte livet speciellt mycket lättare men jag antar att det går över.
Idag var jag dock tvungen att kliva upp eftersom ett stycke hårdkörning med herr sjukgymnasten stod på schemat. Jag tog med mig kärleksbrevet från ortopeden och lät honom själv läsa och begrunda. Och ja, jag kan väl säga att det jag är absolut mest rädd för är hur jag kommer att reagera om det visar sig att det är så som vi inte vill att det ska vara. Men här tar vi inte ut några sorger i förskott utan tränar så det står härliga till. Idag fick jag göra både möjliga och omöjliga övningar. Först en som inte var speciellt jobbig. "Lyft på benet" sa han och jag försökte, men det gick ungefär inte alls. "Flytta på dig så får jag se om jag kan göra det. Kan jag så kan du!" Men nä, inte heller herr sjukgymnasten himself lyckades och jag fick mig ett gott skratt. Då fick jag istället göra mördarövningen plankan med fötterna på en bosuboll och händerna i snören från taket. Instabilt var bara förnamnet. Och sen lyfta lite ben på det. Jag sa att det kändes bra att han tror att jag är så pass stark att jag fixar det, vilket han underströk att han absolut trodde. Och ja, det hela slutade med att jag fick en liten spontan applåd av monstret, så duktig var jag minsann!
Nu sitter jag här, svettig och illamående och funderar på vad jag ska göra av den här dagen då. Börja beta av punkterna på min att göra-lista kanske. Så får det nog bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar