Två timmar kärlek rakt in i hjärtat. Att få skratta tills man får ont i magen, på riktigt. Det är kärlek! Att få lyssna på någon som säger kloka saker. Någon som skrattar lika mycket åt mig som med mig. Det är kärlek! Att få ha någon där som man vet bryr sig och alltid har tid att lyssna, även om jag inte vet vad jag ska säga. Någon som vill att jag ska må bra. Det är kärlek! Äkta vänskap som alltid alltid kommer att finnas kvar. Behöver jag säga att jag älskar honom?!
Nu är klockan jättemycket. Jag orkar inte göra rygglyft och jag orkar inte diska. Imorgon är det sista pluggrycket inför tenta nummer 1, röntgen, sjukgymnast och eventuellt lite annat smått och gott. Hur ska det här sluta?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar