En och en halv timmes kvalitetstid. Det behövs inte sägas så mycket. Bara känslan och vetskapen om att hon är där, på andra sidan firewire-kabeln, är oslagbar. Att höra hennes röst. Att prata om värda och mindre värda saker. Att höra hennes skratt (fast den där obehagliga varianten kan vi skippa..) och se hennes grimaser. Det värmer i hjärtat och jag känner en obeskrivlig glädje över att hon tänker på mig. En glädje över att jag får vara hennes vän. En glädje över att hon vill vara min vän.
Jag kommer aldrig aldrig att släppa dig ifrån mig.
Aldrig.
Älskade älskade du, nu sitter jag här på andra sidan firewire-kabeln och gråter lite för att du är så himla fin! Vill att du ska veta att jag aldrig aldrig kommer att släppa dig ifrån mig. Aldrig.
SvaraRadera