Solokvist

Jaha. Då var det helg. Och min vana trogen sitter jag här, solokvist. Mina brudar verkar ha drabbats av någon form av kollektiv hemlängtan vilket resulterade i att alla har åkt hem till sina respektive hemstäder i helgen och lämnat mig ensam och övergiven. Och mitt andra umgängesalternativ jobbar hela helgen, natt dessutom. Typiskt tråkigt!

Men jag vill understryka att det inte alls är synd om mig. Jag ringde hem till min gräsänkling till pappa och pratade bort en timme, mycket trevligt. Och nu börjar blodsockernivån säga till mig att det är hög tid att leta fram nåt att äta. Jag är inte hungrig men huvudet känns lite tyngre än det borde. Så fredagskvällen får väl anses vara räddad. Helgen blir nog också bra. Lugn och skön om inte annat. Jag gillart!