Blogga: Check!

Jag slås ibland (okej, ganska ofta) av hur otroligt fina kompisar jag har och hur otroligt lycklig jag är som får ha dem i mitt liv. De senaste fyra dagarna har jag spenderat med finaste bästaste vännen som sällskap och jag kan inte vara annat än glad och fylld av positiv energi. Även om vi inte har gjort speciellt mycket som kommer gå till världshistorien, så har det varit fyra galet bra dagar. En möjlighet att få ladda batterierna tillsammans med någon som man bara kan vara med. Inga krav. Ingen prestationsångest. Det är lyx om ni frågar mig! Så stort tack och puss och kram till dig darling. Det här gör vi om!

Nu ska jag dock börja beta av min to do-list som jag så fint plitade ner vid frukosten imorse. Sånt där som hamnar lite i bakgrunden när man får viktigare saker för sig. Jag har börjat fint med att betala räkningar så nu kan jag sova gott inatt, däremot är listan långt ifrån avklarad. Får nog börja med att äta lite lunch, ska bara skriva upp det först så att jag får stryka det när det är gjort. Det är ju själva strykandet av saker som är grejen, det hoppas jag att ni förstår!

För fåglar har ju jobb...

Min mamma försöker peppa och coacha mig i mitt jobbsökande (som för övrigt går sådär).

"Var ihärdig som en gräsand!!"

Jag riktigt känner hur jobben kommer till mig redan...

Det här med att ha en egen sjukgymnast

Min sjukgymnast är, som ni antagligen har förstått vid det här laget, en väldigt duktig och proffsig själ som nästan börjar bli som en drog för mig. Han har hjälpt mig så fantastiskt mycket på alla sätt och vis och utan honom hade jag nog legat och gråtit i min säng hela dagarna (not my style!). Det tänker jag berätta för honom någon dag när jag känner mig lite extra givmild med berömmet.

Idag var det dags för lite träning igen. Vi möts i gymmet och jag säger att jag tycker han ser hård ut (han utstrålar ibland någon form av "bråka inte med mig, det kommer göra ont"-aura). Han svarar då "hård på insidan men mjuk på utsidan". Det är nog snarare så att killen är gjord av betong. Sen försökte jag mig på ett förslag att jag kunde bli sjukgymnastik-proffs och få betalt för att gå dit och träna, vilket resulterade i att han berättade om när han träffade fotbolls-Henrik Larsson som han hälsade på eftersom han kände igen honom så väl...

Sedan blev det lite hängande i tak för min del och en övning som mest troligt kommer göra sig påmind imorgon. Och ivrigt påhejad av herr sjukgymnasten själv ("märker du hur energisk jag är såhär i början av terminen? vid jul kommer jag mest att sitta och gäspa..") bet jag ihop och drog in naveln mot ryggraden ("det känns som att den ska komma ut på andra sidan.." (naveln alltså)). Sen frågade jag om jag kommer få magrutor av övningen. Svaret löd "JA, garanterat!". Bara att tacka och ta emot. Och får jag inte träningsvärk av övningen så kommer jag antagligen att få det av allt skrattande, idag skrattade vi både åt och med varandra. Som grädde på moset fick jag också lära mig lite om bananer och Dole som inte riktigt sköter sina kort. Köp aldrig bananer från Dole!

För att summera det hela kan jag säga att det är väldigt bra på väldigt många sätt att ha en sjukgymnast. Det är en ynnest att få gå dit och skratta samtidigt som man spänner magen så hårt att naveln hoppar ut på ryggen (nej den gjorde inte det men det kändes som att den var på god väg). Att få hjälp och stöd, inte bara fysiskt utan även psykiskt, när kroppen inte vill samarbeta. En stjärna på himlen till honom och ett förlåt i förtid för att jag imorgon (och antagligen även i övermorgon och resten av veckan) kommer gå runt och svära över den utomjordiska träningsvärk jag kommer att ha i magen. Det känns redan, say no more...

Att träna med kudden i ansiktet

Helg. Jag är trött. Väldigt trött. Förhoppningsvis innebär det att jag kan somna tidigt och kanske vrida tillbaka mitt dygn lite i smyg. Det ska tydligen badas (läs instrueras simning) idag också vilket lär bättra på tröttheten en del. Gårdagen var trevlig och imorse hasade jag iväg till gymmet för ett stycke träningspass med världens bästa träningskompis. "Du ser nyvaken ut" fick jag höra och det var väl inte att överdriva direkt. Jag hade i princip kudden kvar i ansiktet men det rådde lite träning bot på ska ni veta. Skönt var det i alla fulla fall och på något vänster fylls man ju av energi när man tränar. Idag fick jag dessutom en hel massa energi av kompis och cyklade hem med ett leende.

Till lunch blev det ett stycke taco-omelett (man tager vad man haver) och nu ska jag nog göra så lite som möjligt innan det bär av till badhuset.

Och just det. Min bror är en rolig filur. Han har de senaste tre åren bott i vår hufvudstad och ägnat sig åt sitt gitarrspelande. Nu har han dock (äntligen) vidgat sina vyer lite och dragit till Tanzania i fyra månader för att göra en god gärning. Inte en dag för tidigt! Jag unnar honom det äventyret och är övertygad om att jag kommer få hem en rätt så världsvan bror på nyårsdagen. Igår fyllde han dessutom år, bara en sån sak!

Något konkret

Idag sov jag lite för länge. Igen. Ingen är perfekt!

Igår hade jag engelska. Grammatikföreläsning. Svensk grammatik.. Det kändes som att bli överkörd av en ångvält, om det berodde på syrebristen i klassrummet eller om det berodde på att jag blev smärtsamt medveten om mina minst sagt bristande kunskaper inom det grammatiska området låter jag vara osagt. Men min envisa och tävlingsinriktade personlighet har ju såklart givit sig den på att jag ska lära mig det där, så det är väl bara att börja i nån ände.

Igår pratade jag också med mina två halvor. Det är få saker här i världen som gör mig så genomlycklig som att prata med dom. Vi pratar inte alltid om jätteviktiga saker, men ibland kan man behöva veta att det går att kissa i tretton sekunder. Sådana vetskaper berikar livet på lite andra nivåer. Sen att man kommer på att man ska räkna hur många sekunder man kissar är ju en annan historia...

Nu ska jag gå och hämta ut ett mycket spännande paket. Sedan blir det träning (opeppad opeppad, ja jag behöver inspiration) och ikväll ska det sjungas! Jag skulle kanske ta och försöka omvandla mina tankar och idéer som gror i bakhuvudet till något konkret också. Det känns lite spännande och läskigt. Men för tusan, det värsta som kan hända är att jag inte blir nöjd och sånt har jag överlevt förut. Gor for it!

Aewsome i kanten

Idag har jag haft en ganska tråkig och värdelös dag men skit i det nu. Jag sitter och läser igenom mina gamla synder som jag sparat i ett litet dokument (och ja, jag skrattar högt åt mig själv ibland). Där hittade jag i alla fall en liten kommentar från världens bästa kompis som bara fick mig att brista ut i gapskratt och sakna honom lite extra mycket.

"det blir så där lagom awsome i kanten."

Det är han i ett nötskal och jag blir glad inifrån och ut!

Nu ska jag dock gå och sova för imorgon ska jag köpa träningskort och kurskompendier och då gäller det att vara utvilad!

Hur man somnar med ett leende

Igår var det en såndär typiskt bra dag. En lugn och skön morgon. En promenad (veckans tredje) med min fina fina kompis. Matlagning med världens bästa tjej som Skype-sällskap. Middag med två nyförlovade stjärnor (wiie). En efterrätt att dö för (jag har resterna i min kyl, jag är en lycklig människa idag). Och till sist en timmes smsande med en annan stjärna innan jag somnade med ett leende på läpparna. Ganska bra om jag får säga det själv!

Idag vaknade jag halv tolv och idag hade jag inte tänkt göra ett endaste litet skit. Så det så! Duscha kanske.. Imorgon ska jag köpa träningskort (en veckas träningscelibat börjar sätta sina spår, överskottsenergi till tusen) och kurskompendier. Ringa lite tråkiga samtal och träna. Nu börjar vardagen närma sig så smått igen. Ganska skönt faktiskt. Hösten. Stickade tröjor, gula och röda löv och varma tekoppar när regnet piskar ute. Jo, det blir nog bra det också.

Till sist: Stort grattis på födelsedagen sötaste kusinen min!