Lätta mitt dåliga samvete

Julen i år har ju inte riktigt varit som den brukar. Vi har varit på fel ställe, familjen har inte varit komplett, vi har varit mer än hälften så många som vi brukar, fotokalendrarna (den årliga julklappen) har inte levererats i tid, det har inte varit något bra på tv, jag blev i princip utan julklappar eftersom jag har fått dem utspridda under året istället osv. Ungefär alla traditioner har brutits, eller nya har skapats, det får man se som man vill.

Nu håller vi på att vänta in ena halvan av släkten vilket i och för sig är precis som det brukar. De är dock väldigt osynkade i år och eftersom jag åker till nordligare breddgrader över nyår så kommer jag knappt att hinna se dem. Men jag orkar inte tycka att det är tråkigt. Jag orkar inte tycka att det är synd. Det är som det är och jag antar att vi går mot nya tider. Jag vet att jag kommer att få världens bästa nyårsafton. Jag kommer att slippa sitta mellan två generationer och inte ha någon att prata med, brorsan är ju inte heller hemma. Och jag kommer inte att ha dåligt samvete någonstans för att jag inte "ser till att vara hemma när de kommer". Jag har ju träffat dem mer än vad jag har träffat mina föräldrar det senaste året.

Något som däremot är precis som det brukar är ju den eviga schemaläggningen den här tiden på året när man ska försöka hinna träffa alla man vill hinna träffa. Jag har hittills lyckats ganska bra känner jag och igår stod häng med finaste bästaste vännen på schemat. Vi tog en sväng och inspekterade våra ägor och kontrollerade att pöbeln skötte sig. Och med tanke på att vägen var fullt gångbar trots att det snöat 25 cm under natten så tycker jag att vi får vara nöjda. Vi firade med att äta kakor, bara en sån sak!

Idag stod en gammal klasskompis på schemat och det var ett kärt återseende. Det tog ungefär 1,5 minut innan hon skrattade så att hon hostade upp sina lungor i den -25-gradiga kylan, precis som vanligt alltså. Imorgon står ett stycke favorit på schemat och det kommer att bli så bra, så välbehövligt och så kul som något kan bli!

Ikväll tänkte jag dock försöka knåpa ihop någon form av årskrönika över det här året som jag inte trodde varit så värst bra. Sen satte jag mig och funderade en sväng och insåg att de få ljusglimtar och höjdpunkter som finns å andra sidan har varit rätt stora och viktiga. Och vem vet, jag kanske har lärt mig något om något i år också?!