Ibland undrar jag verkligen om det inte sitter nån gubbe på ett moln och tittar ner på oss. Idag när jag som bäst kommit ur mitt engelska-flow och kände att "fan nu får jag gå dit med urusla svar på frågorna, igen" ser jag att jag fått ett mejl. Jag läser mejlet som är från vår kursadministratör på engelskan, hon skriver att seminariet är inställt (man ba hey, vi har tenta om en vecka) och att vår lärare ska återkomma med en ny tid!! Jag avslutar word (innan jag skrivit klart meningen jag höll på med), kavlar upp ärmarna och ställer mig och diskar tre dagars disk. Sen dammsuger och adventspyntar jag lite. Bäddar sängen. Lagar lite mat och sen duschar jag. Fattar ni?! Jag blev tokledig helt plötsligt. Eller okej, jag måste ju lik förbannat svara på frågorna. MEN, jag kan göra det när jag har tid att göra det bra och det känns fint i själen ska ni veta.
Något som också känns lite fint är att det är lite adventigt hemma hos mig och jag behöver inte längre kryssa mellan engelskapapper, svettiga träningskläder, dammråttor och annat som ligger och äcklar sig på mitt golv. Jag har skypat med två fina människor. Jag har pratat med min pappa och jag har agerat macsupport åt min moster. Jag sitter och lyssnar på adventssånger och ett gäng levande ljus sprider värme. Ute är det alldeles vitt och lagom kallt. Visst tusan börjar man misstänka att någon sitter där uppe och spanar. Och att denne någon varit på bra humör idag.
Nu ska jag lägga mig i sängen, bestämma vad jag ska göra för julgodis i helgen och tycka att livet är ganska bra. Bara en sån sak som att jag fick ett sms idag där det stod "Du är fin, kramas" gör ju livet rätt så värt att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar