Träna bort sina känslor

Men har jag världens bästa sjukgymnast eller?! Jo jag tror det.
De senaste dagarna har ju kanske inte varit tipptopp känslomässigt sett och när jag kom till herr sjukgymnasten idag och han frågade hur läget var så svarade jag, helt ärligt, att det inte var jättebra men att jag inte ville prata om det. Så då pratade vi lite om min rygg, konstaterade att det går framåt, om än utomjordiskt långsamt. Men alla framsteg är framsteg, så är det. Och eftersom jag trots allt gör framsteg så fortsätter vi träna precis som vanligt. Idag frågade han dock om jag orkade träna eftersom jag inte mådde så bra. Jag svarade att träna är nog precis vad jag behöver men då fick jag veta att det inte alltid är jättesmart att tränga bort känslor med träning. Det är tydligen nog så bra att gå hem och ta det lugnt. Men jag kunde ju inte gå hem utan att ha fått svettas lite, så träning blev det. Han är bra den där sjukgymnasten!

Håret då? Jodå, det är också bra. Kortare, fräschare, tjockare och typ blondare!! Alltså ju mer jag satt där desto ljusare blev håret, kändes det som. Jag tror väl kanske inte att det var så på riktigt för nu är det sådär bekant mörkt igen. Men jag hann bli lite fundersam. Skönt är det i alla fulla fall, det kan vi vara överens om!

Nu ska det pluggas, tjoho vad kul det ska bliii!!!