Jag tittar ut genom mitt fönster och ser en mamma med sina två barn gå förbi. Storasyster springer före och lillebror som just verkar ha lärt sig gå knatar på efter. Helt plötsligt stannar han och pekar ivrigt mot lekparken innan han kommer på att för att ta sig dit är det just gå som gäller. Med lite stapplande steg jobbar han sig närmare sitt mål men efter bara några steg stannar han igen. Den här gången för att kasta iväg kastanjen han har hållit i sin hand. Den flyger en meter innan den landar på marken och rullar en bit till. Han följer den med blicken för att se vad konsekvensen av hans agerande blir. Kastanjen stannar och han springer fram för att sparka på den men missbedömer avståndet. Han är för långt ifrån och får ta ett steg till innan han lyckas sparka till kastanjen som rullar en liten bit till. Sedan tittar han upp för att se var mamma och storasyster har tagit vägen. Han pekar ännu en gång mot lekparken och sätter fart på de korta men lydiga benen innan han försvinner ur mitt synfält.
Jag tänker att jag borde vara lite mer som honom. Jag borde också fundera ut vad som är mitt mål, peka på det och sedan sätta fart. Inte låta något hindra mig från att förverkliga mina drömmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar