Tre intensiva veckor är över och jag njuter av att höra mina egna tankar och känna mina egna hjärtslag igen. Och hur kul jag har haft under de här veckorna spelar ingen roll, det är underbart att umgås lite med mig själv igen.
Under helgen som gick hälsade vi på ena halvan av släkten på Frösön. Och jag skämtar inte när jag säger att det är den vackraste platsen jag har besökt i mitt liv (och då har jag ändå varit både här och där i vår värld). Det är helt obeskrivligt och jag får ont i hjärtat, så vackert är det. En stilla sjö, skog och åkrar i fjärran och fjällen som silhuett i bakgrunden. Och en hoppande harr och solnedgång på det. Magiskt!
Om jag nån gång i framtiden blir en rik människa kommer jag att köpa ett hus på Frösön. Med utsikt över.. Ja, omgivningen. Det är vackert åt precis alla håll. Jag är min pappa evigt tacksam för att jag får ha hälften av mina rötter på den vackraste platsen i världen.
Om ni ursäktar så har jag nu en äcklig liten omtenta att plugga till. So long suckers!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar