Jag har alltid sagt att det ska kännas att man lever. Och när man tränar får det gärna göra lite ont. Jag kom precis hem från höstens första träningspass. Ja det känns att jag lever och ja det gjorde ont. Men ack så skönt det är. Det är betydligt skönare att svettas av träning än av sol och 30 grader i skuggan, det vill jag lova. Jag fullkomligt älskar känslan av uttömdhet i kroppen. När det verkligen inte går att böja mer för då kommer man aldrig upp. Hela kroppen darrar av trötthet, det är kärlek det!
Dagens störningsmoment var dock min nya lugg. Jag fick till en rätt hygglig svans men luggen hängde där som en gardin. Tillslut gav jag upp tanken om att vara snygg och intalade mig själv att jag ju var där för att få svettas lite, och då är man sällan snygg ändå. Så luggen hamnade där den hamnade och till nästa gång hoppas jag att vi har lärt känna varandra lite bättre, min lugg och jag.
Sen kom jag hem till det kaos jag glömt/förträngt. På min att göra-lista står nämligen "sortera bort papper". Sagt och gjort, jag började sortera bort mina papper, men hann inte riktigt klart innan träningen. Så ja, det är papper all over the place (som iofs inte är så stort, men ändå) och jag får väl ta tag i det nu samtidigt som jag eftersvettas lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar