Jag och min axel

Amen hörni det känns som att livet snurrar på rätt bra just nu. Jag hade en bra helg och nu är det redan onsdag. Engelskan tar upp det mesta av min vakna tid (sa nån något om halvfart?!) och imorgon ska hemtentan i grammatik in. Och där blev jag lite stressad tills jag kom på att jag nästan är klar, typiskt bra!

I övrigt känns det att det är höst, idag var jag tvungen att gräva fram mina vantar när jag skulle cykla till affären (i den strålande solen) men jag kan inte låta bli att tycka att det är rätt så härligt ändå. Speciellt dagar som idag. Idag var det också dags för ett besök hos herr sjukgymnasten och eftersom jag förra veckan pajade min axel så fokuserade vi på den idag. Ryggen börjar ju sköta sig riktigt duktigt nu så det var ju hög tid för en ny skada. Axel var det alltså, jag berättade hela historien om förra gången jag pajade samma axel (för typ 10 år sedan) och svimmade i armarna på den sjukgymnast jag fick träffa då. Sen undersökte herr sjukgymnasten mig. Han bände och böjde och slet och drog och tryckte och vred och höll på. Oftast gjorde det ganska ont men jag var glad att jag fick behålla armen. Sen sa han att jag borde röntga axeln (eller inte jag då, utan någon på sjukhuset får minsann göra det) för då ser man om det är något som inte är som det ska (vilket han misstänkte) och då får man vackert operera skiten och spika tillbaka det som inte är som det ska. Så imorgon är det jag som ringer till vårdcentralen och tigger till mig en remiss. Och det gör mig så irriterad att det alltid ska behöva vara något som krånglar. Men å andra sidan blir det ju bättre, typ bättre än det varit innan så jag får väl vara glad över det!

Sen stannade jag kvar och tränade lite till med min instruktörskompis som jag inte träffat på jättelänge. Det visade sig att karln gått och blivit pappa så det blev kramkalas och glada miner och banne mig den sötaste unge jag sett (jag fick se en bild, barnet var inte och tränade. Uttrycket "det ska börjas i tid" har väl gränser...). Sen var han lite orolig över att jag skulle flytta från stan, "jag behöver ju dig här". Det är ju så att man blir rörd inifrån och ut.

Nu tänker jag dock hoppa in i duschen och sen hugga tag i den där hemtentan så att den blir gjord och jag kan gå vidare i livet. Oj så bra det ska bli!