Hah, jag måste ju bara berätta om min braiga dag innan jag somnar. Den började inte så jättebra med att jag sov till klockan elva, andra bullar imorgon! Sen gjorde jag inte speciellt mycket och sen gjorde jag ingenting och sen fick jag lite bråttom så jag hojade iväg och shoppade Ipren så att jag kan köra min Ipren-kur för axeln som doktorn ordinerade(!). Sen var det äntligen dags för massage. Och jag hade ju sett framför mig en ganska så behaglig upplevelse men det tog ungefär 8 sekunder innan jag insåg att det här kommer att göra ont. Och det var precis vad det gjorde. Fast det är ju som ändå en skön smärta på något sätt. Lite härligt skitsnack och påminnelser om att andas med jämna mellanrum fick det hela att gå ganska bra och vara rätt kul. Jag fick massage på ställen jag aldrig fått massage på tidigare och även en varning om att jag nog skulle få blåmärken. Det kan jag säga att det har jag fått! På båda sidor av ryggraden har jag ett antal decimetrar blåmärke, det ser ganska hemskt ut faktiskt, tur att ingen behöver se min rygg. Som avslutning hade vi ett ganska så fint samtal och jag gick därifrån med en fin känsla i magen (och ganska ont på ryggen).
Jag gick ungefär fem meter innan jag träffade herr sjukgymnasten. Det var ju väldigt bra eftersom att alla mejl jag skickat till honom igår och idag har återvänt till mig... Så då fick jag ju berätta om mina sjukhusbravader igår och han såg lite lätt chockad ut över att jag hamnat på akutröntgen helt utan vidare. Han var dock inte riktigt nöjd och skulle snacka lite med den där stackars läkaren så vi får se hur det här utvecklar sig.
Sen dundrade jag iväg till mitt seminarium om det amerikanska skolsystemet, som lagt beslag på all min vakna tid den senaste veckan. Jag överlevde utan problem, typiskt jättebra skulle jag vilja säga! Sen lite engelsk grammatik på det. En lektion som inleddes med att vi fick veta resultaten på uttalsprovet som vi gjorde för ett par veckor sedan. Provet som ungefär 3% av alla studenter brukar klara på första försöket. Och ja, undertecknad tillhör de 3 procenten. Extremt förvånande men dubbelt så kul. High five på den liksom! Och bara för att jag blev så glad så räddade jag livet på vår lärare när han blivit utelåst efter lektionen. Tjänster och gentjänster......
En typiskt bra dag skulle jag vilja säga, som avslutades med ett stycke samtal med världens bästa tjej. Ibland är livet rätt så fint ändå!
Jag har ett alldeles runt blåmärke på min vänstra fot med en diameter på kanske 5 cm, som helt plötsligt dök upp igår och som medför smärta när jag går. Typiskt onödigt och typiskt mystiskt och typsikt problematiskt.
SvaraRadera