Sotarmurre

Ett yrke som jag inte kan se mig själv utöva är sotare. Det beror mest på en höjdrädsla som har kommit krypande med åren. Någon arbetsgivare skulle nog inte ha råd med mig heller, springa runt på taknockar är något jag skulle ta väldigt mycket betalt för att göra!

I övrigt tror jag att det kan vara ett himla trevligt yrke. Klampa in hos folk, tjoa "Hejhej, sotarn här!", städa lite och sen dra vidare till nästa hus. För att inte tala om utsikten. Den måste ju vara helt enorm, men som sagt - jag är dyr på den punkten!

Jag vet inte riktigt men jag blir lika barnsligt förtjust varje gång sotaren kommer, sotig i hela ansiktet och med ett vitt leende som lyser upp hela skorstenen. Jag hoppas också att arbetsgivaren bidrar med nån form av hudkräm, för med tanke på hur ofta som de här murrarna måste duscha kan deras hud inte vara annat än uttorkad.

Men mig lär ni aldrig få se skuttandes uppe på några tak, även om det vore himla fräckt.