Det blev en myspyskväll hemma hos en riktigt fin vän. En vän som haft det allt annat än lätt. Jag beundrar henne för att hon orkar, för att hon kämpar vidare. Hon förtjänar verkligen inte att må dåligt.
Det är underskattat att ligga och slöa i en soffa tillsammans. Att höfta ihop en kladdkaka som blev just kladdig. Kvalitetstid då den är som bäst.
På sista tiden har vi inte setts så mycket i skolan av olika anledningar. Jag saknar henne. Jag önskar att vi kunde ses oftare. Att vi kunde ligga och slöa i en soffa oftare.
Men jag vet att hon finns där, alltid. Det känns bra. Riktigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar