Jag har fått dille på broccoli. Jag vill ha det till allt, t.o.m. på frukostmackan. Okej, inte riktigt. Fast varför inte?!
När jag var ett litet barn avskydde jag broccoli. Verkligen avskydde. Mamma gjorde broccoligratäng och jag sprang och gömde mig i garderoben. Hur dum får man bli?! Jag insåg uppenbarligen inte mitt eget bästa. Men det gjorde jag en lördag för ett par veckor sedan. Då blev det minsann broccoligratäng till middag. En lördag. Lyxigt så det förslår!
Nu skulle man ju kunna fråga sig varför jag sitter och hyllar denna grönsak på min blogg en lördagkväll. Men, gott folk, roligare än såhär har jag inte ikväll! Jag skulle dock kunna räkna upp minst 15 andra scenarier som skulle vara tio gånger värre. Så det så!
Jag har varit lite duktig idag och betat av lite av mitt skolarbete som jag skulle gjort igår, som jag inte gjorde igår. Därför ska jag inte göra ett jota ikväll. Skönt ska det bli!!
Broccoli är sannerligen liv(et)s grönsak! Galet gott och dessutom nyttigt! Förövrigt är du duktig som pluggar, jag är dålig på att kommentera fastän jag läser och jag saknar dig. Puss <3
SvaraRadera