Att säga tack

Jag skulle vilja ge lite beröm till en grupp människor såhär en solig eftermiddag i april.

Trevliga kassörskor/kassörer. Alltså folk som jobbar i kassor, antingen mataffärer, klädbutiker, caféer. Whatever.
Man möts av ett "hej". De frågar om man vill betala summan, om man vill ha kvitto. Önskar en trevlig dag/kväll/helg när man går därifrån. Småsaker som gör så mycket.
Istället för att mötas av ett mummel till hej. Suckar fram frågorna de vet att de måste ställa. Och börjar beta av nästa kund innan man hunnit få kvittot och gå därifrån.
Om jag får välja väljer jag den första kategorin. Lätt. Utan tvekan.

Jag var precis och handlade mat (broccoligratäng till middag idag, jag tror att jag börjar bli knäpp). Och jag valde medvetet kassan där jag såg att det satt en person som jag av erfarenhet vet är trevlig. Sen var det noll kö i den kassan också, en liten bonus. Och mycket riktigt, ett hej. Sen blev han (och jag) imponerad då jag lyckats handla för exakt 100 kr. Och ett "tack, ha en trevlig helg, hejdå" när jag gick. Det kostade förmodligen inte honom speciellt mycket att vara så trevlig mot mig som han var. Men jag blev glad. Jag kan tänka mig att handla där igen. Grattis till affären!

Jag har själv jobbar som kassörska ett antal gånger. Jag vet att ibland har man sämre dagar, blodsockernivån är i höjd med strumpskaften och allt man vill är att kasta "nästa kund-pinnen" i huvudet på kunden för att den inte fattar att det är jättebra att använda den. Men skärper man till sig lite och klistrar på det där försäljarsmajlet kan man ju faktiskt göra den stackars kundens dag. Med en minimal (okej, ibland är den banne mig enorm) arbetsinsats kan man sprida en hel del glädje.

Jag tror att svenskar i allmänhet är rädda för att vara trevliga mot och beöva prata med folk de inte känner. Jag var och tränade med en kompis för ett antal veckor sedan och då vi skulle gå hem hörde vi "hejdå, ha en trevlig helg". Vi tittade oss omkring och insåg rätt snabbt att det var killen i receptionen som ropat det efter oss. Och vi konstaterade hur fånigt det var att vi nästan tyckte det var pinsamt att han pratat med oss. Och hur löjliga vi var. Det är ju jättetrevligt egentligen.

Då jag bodde i Frankrike blev jag snabbt varse att där var man minsann trevlig. I mataffären sas det alltid "tack, hejdå, trevlig dag/kväll". På bussen ropade folk "tack, hejdå" till busschauffören innan de klev av. I början tyckte jag det var lite konstigt, han gjorde ju bara sitt jobb. Men jag kände rätt snabbt att det var ju himla trevligt faktiskt.

Kom ihåg hur mycket ett litet leende från någon du möter på gatan kan göra. Tänk då hur mycket ett tack i affären kan göra.