Pressat värre

Mamma har åkt. I 9 dagar har vi hängt mer eller mindre konstant. Vi har lagat en massa mat, vi har promenerat ett antal mil, vi har inte bråkat en enda gång och vi har haft det riktigt mysigt. Min mamma är alltbra fin hon!

Nu sitter jag här med den äckliga engelskan som tyvärr har fått ligga i bakgrunden och sura hela förra veckan. Jag har SJUKT mycket att göra och jag förvånar mig själv med att faktiskt göra det också. Men det är ju allmänt känt sedan typ 10 år tillbaka att jag jobbar bäst under press. Nu är jag väldigt pressad...

Ett träningspass unnade jag mig dock idag mellan mamma-farväl och hej-engelska. Jag hade bett om att få träningsvärk och vill det sig riktigt väl kommer jag att få det också. Men jag lovar ingenting. En instruktör som skrek argt åt mig när jag kämpade med burpees på tjockmatta (fy tusan vad jobbigt det är) fick jag i alla fall, man får vara glad för det lilla!

Snart kommer jag dock att störas lite i mitt pluggande då jag ska gå och hämta ut ett paket innehållandes ett par efterlängtade skor. Vi får se hur distraherad jag blir av dom, det får kanske bli en liten promenad senare. I regnet... Värre saker har hänt! Och just det, på söndag kommer världens bästa Oliv hit och jag längtar så mycket att jag typ dör.