"Gud så bra vi har det tillsammans!" utbrast mitt sällskap tidigare ikväll. Jag kan inte annat än hålla med. Vi kramas, äter god mat, strosar på stan, rapar ikapp, kastar löv, ojar oss över träningsvärken, funderar på framtiden och på dåtiden och lite på nuet och pratar om allt mellan himmel och jord.
Och mitt i alltihop går jag runt och är glad för att jag har världens bästa kompis som känner mig utan och innan. Som jag kan vara mig själv med och som förstår mig när jag knappt förstår mig själv. Ungefär hur fint som helst om ni frågar mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar