Livet ler mot mig. Min lilla mamma är och hälsar på och det är ju ungefär hur mysigt som helst att få rå om henne en hel vecka. För att inte tala om hur mysigt det är att bli områdd (?) av henne en hel vecka. Och bortskämd, lagad mat varje dag! Vi har inte börjat gå varandra på nerverna än heller, det är en smula fantastiskt och jag njuter så länge det varar!
Stockholmshelgen var ju underbar den också. Fint väder, en hel massa god mat och fantastiskt trevligt sällskap. Det är nästan så att jag funderar på att åka tillbaka... Men den här veckan är det som sagt mamma som gäller. Vi håller ett högt tempo (som alltid när min mamma är inblandad) och jag hinner inte alls plugga så mycket som jag borde men det ordnar sig på något fantastiskt sätt.
Ikväll hann jag dock med ett litet telefonsamtal också. Ett väldigt bra samtal. Ett samtal som fick mig att bli glad inifrån och ut. Något som kan bli en fantastisk vänskap ligger och gror och bara väntar på att få spira. Jag tror på det här och jag är enormt tacksam över att det händer här och nu, den här hösten har ju i övrigt inte varit jättefantastisk om ni frågar mig.
Men på tal om fantastiskt så ringde herr sjukgymnasten mig i fredags bara för att berätta att jag skulle få post. Han hade sett till att en remiss är skickad till ortopeden och han hade också sett till att det i remissen stod att min arm skulle slitas bort, kul kille... Idag fick jag ett litet brev av brevbäraren där det stod att min remiss kommit fram, närmare bestämt till "Övre extremitetsektionen". Det låter mer som något inom CIA än ortopeden tycker jag och då lär jag ju inte få behålla armen heller!
Nu ska jag dock krypa ner i sängen och försöka få några timmars sömn innan mamma vaknar och vill hitta på saker igen, hon sover som en liten gris redan och jag känner verkligen att jag borde göra detsamma. En sista fantastisk sak är att skorna jag beställde för några dagar sedan är skickade och påväg till mig, jag längtar nästan lika mycket efter dom som jag längtar efter Oliven (som kommer att leta sig hit nästa helg). Sa jag att det var fantastiskt?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar