Ojoj, tiden bara springer iväg. Jag förstår verkligen att folk känner att de inte hinner något på jobbet. Var tar dagarna vägen?! Förra veckan överlevde jag min första 5-dagars-arbetsvecka. Åkte hem över helgen och hade det rätt så mysigt skulle jag vilja säga... Dock kvarstår en hög frågetecken, men det är väl så det är.
Tillbaka i Hufvudstaden. Imorse fick jag försöka trolla iväg två barn till skolan, gick enormt smärtfritt trots att unge herrn inte kunde hitta sina skor... Sen jobbat. Eftersom min handledare försvann snett efter kl 15 och jag redan gjort det han bad mig göra letade jag mig hemåt redan kl 15.30. Istället för att ta buss, tunnelbana och buss som vanligt gick jag på gator jag aldrig gått på förut. Ett tag hade jag inte en susning om var jag befann mig men sen dök Drottninggatan upp och allt löste sig.
I övrigt inte så mycket att tillägga. Jag tänkte försöka mig på en tidig kväll ikväll, ligger som vanligt back ett antal timmar med sömnen (undra när man kommer att vara i fas på den fronten). Hörni, snart är det maj!
Puss på det fining! Skype i veckan? Saknar dig! <3
SvaraRadera