Sitter i ett tyst hus i Stockholm. Ledigheten är över för den här gången, alldeles för fort gick det.
Det blir heller inte alltid som man har tänkt sig. Men en sak som vi alla ska vara överens om är att känslor leker man inte med. Varken sina egna eller andras. Det viktigaste är att vara ärlig mot sig själv och göra det som känns rätt. Oavsett hur jobbigt det kan vara så lönar det sig i längden.
Jag tänker på dig. Jag känner med dig. Jag finns för dig och jag hoppas mer än något annat att det löser sig!
Vi får se hur mycket aktivitet det blir här den närmaste tiden. Jag ska försöka samla ihop mina tankar själv först.
Men först ska jag se om jag hittar ett täcke, annars kan natten bli intressant...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar