Idag har jag varit ledig, bara en sån sak! Jag hade därför tänkt hinna ikapp mitt liv lite. Typ sortera bort papper, laga matlådor, städa, fixa kurslitteratur osv. Göra alla de där skitsakerna som måste göras. Men...
Efter en oplanerat lång kväll igår unnade jag mig en sovmorgon till halv tio idag. Sen dök lillebror upp och jag bjöd på lunch (köttbullar och makaroner). Efter det följde jag honom till skolan där han skulle gå på en föreläsning i vågfysik med sin kompis (min bror är ingen naturvetare men han hade säkert kul ändå). Jag skuttade iväg och köpte lite kurskompendier så det var ju i alla fall bra.
Sen kom jag hem och skulle ta tag i mitt liv. Men jag kom på att jag skulle börja med att fixa min cykel. Den har inte riktigt samarbetat på sista tiden, kedjan har varit på tok för lös och jag (och ungefär resten av stan) har väntat med spänning på att den skulle gå av. Men idag skulle jag alltså spänna den. Sagt och gjort, åbäket släpades in i min cykelverkstad (mitt rum alltså) och efter mycket slit fick jag upp muttrarna. Spände kedjan och skruvade sen tillbaka muttrarna, so far so good. Men det skulle snabbt visa sig att bakhjulet inte snurrade. Kul tänkte jag och försökte med allt innan jag gav upp och gick och handlade. Kom sen hem till en precis lika ofungerande cykel som jag just hade lämnat. Blev lite arg och gick för att laga mat istället.
När de nedrans potatisarna aldrig kokade klart ringde jag min cykelsupport (pappa) och bad om hjälp. Jaha, man kan tydligen skruva åt muttrarna för hårt, där fick jag för att jag sägs vara stark. Så när potatisarna fortsatte sura i pannan gick jag och skruvade lite och kom till sist fram till att det var växelvajern som inte var spänd. Men när den väl var spänd fungerade det fantastiska fordonet perfekt igen och potatisen blev klar. Mitt i allt ringer min bella donna och frågar om jag tänker träna idag. Klart att tant ska träna. Så maten kastades ner i magen och sen hojade jag iväg på min underbara cykel till träningspasset.
Underbart skönt att träna var det och jag kände alltför väl att min mage drabbats av en ettrig träningsvärk, det var bara att bita ihop. Och nu är klockan redan jättemycket och jag har gjort ungefär ingenting av det jag hade tänkt göra idag.. Till råga på allt måste jag göra mina eviga rygglyft innan jag kan duscha. Men innan jag kan göra ett endaste litet rygglyft måste jag sanera mitt golv från diverse sand, grus och olja eftersom nån tydligen har försökt laga en cykel i mitt rum idag (jag begriper ingenting). SEN kan jag ta tag i min lista. Hej och hå. Tur att jag har sovmorgon till kl 10 imorrn, eller som min bella donna sa "det känns som helg men vi måste lik förbaskat ses kl 10 imorrn!". Det är inte lätt när det är svårt.
Men först ska jag äta en apelsin minsann, det tycker jag att man kan unna sig en torsdag som idag. Sen nångång ska jag skriva vad jag skulle göra om jag vann 137 miljoner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar