Jaha, då var jag tillbaka på brottsplatsen igen. Efter en dag då både SAS och SJ fick bevisa att de faktiskt kan hålla tidtabellen kom jag fram till mitt andra hem. Till mina halvdöda blommor (fast amaryllisen håller på att slå ut en tredje gång) och en glädjande frånvaro av silverfiskar. Och jag fick komma hem till en ny liten fin iPod som är så liten att jag kommer att tappa bort den illa kvickt, men fin är den! Jag vet inte om det känns jättebra just nu men det kan bero på att det står en övervintrad cykel mitt i rummet, att resväskan står ouppackad på golvet och att det är allmänt stökigt. Får jag bara fixa till det så blir allt bra skulle jag tro. Imorgon är det skarpt läge, föreläsning klockan 8. Sen röntgen och ytterligare en föreläsning, innanför murarna... Det blir en bra dag och om jag dessutom pallrar mig till ett träningspass på kvällen kommer jag nog att vara himla glad (och trött) imorgon när jag går occh lägger mig.
Men som sagt, det ska inte stickas under några stolar att det har varit enormt skönt att vara hemma hos mamma och pappa i snön. Jag saknar dom nåt enormt, det hade faktiskt varit jättebra om de hade bott tvärs över gatan. Nu är det inte så och det är kanske det som är tjusningen, att få komma hem och toknjuta några månader varje år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar