Pussel och pepparkakor

Det här med jullov går ju so far ganska bra. Det har snöat varje dag sedan jag kom hem så att julen ska bli något annat än vit känns högst otroligt. Jag sover lite för länge på morgnarna, jag hasar runt och myser och lägger pussel. Ikväll påbörjades det tredje pusslet den här julen. Jag värmer upp lite försiktigt med 500-bitarspussel så att jag är fit for fight när mamma också får jullov, då ska det tunga artilleriet plockas fram (alltså de större pusslen).

Idag skulle jag också försöka mig på att baka pepparkakor. Pepparkaksbak har genom åren varit det där ingen riktigt har tagit upp men alla har vetat att det ju ska göras. Anledningen till att ingen pratar om det är nog att det aldrig går bra. Mammas tålamod tar alltid slut lite för tidigt och alla blir sura. Degen går inte att kavla ut, den fastnar på kaveln, gubbarna går inte att ta upp från bordet utan att de går sönder, grisarna blir noslösa och gubbarna halshuggna. Typiskt tråkigt.

Men idag tänkte jag alltså göra ett försök när mamma var på jobbet. Hon hade gjort en deg i helgen så det var bara för mig att leta fram formarna och börja kavla. Att leta fram formarna gick smärtfritt men sen började det. En plåt halvstora hjärtan lyckades jag krysta fram innan jag gav upp. Himla skitpepparkakor! De blev inte ens snygga. Jag får väl göra ett nytt försök när jag har aningens mer tålamod...

I övrigt harvar jag på med mina rygglyft. Herr sjukgymnasten kommer nog bli den jag tänkt mest på under jullovet. Så fort jag gör mina rygglyft ser jag honom framför mig, blir lite sur och tänker "jag ska allt visa honom!". Jag undrar om jag inte hellre hade skottat snö ändå. Eller kanske inte...