Vill man ha skor på huvudet ska man ha skor på huvudet!

Det är få band/artister som fått min fulla uppmärksamhet. Det finns och har funnits otroligt många enormt bra band/artister. Min musiksmak varierar med vindriktningen i min nuvarande hemstad (det blåser alltid åt alla håll), ena dagen spränger jag högtalarna med hårdrock/metal för att nästa dag finna själsro till flera hundra år gamla klassiska stycken, dag tre peppar jag med pop för att dag fyra deppa ihop tillsammans med en av alla otaliga singer/songwriters, och så vidare. Och jag gillar egentligen inget mer än det andra.

Bra låtar ska vi inte ens börja prata om. Jag hävdar bestämt att en bra låt är en bra låt oavsett om det är en radiodänga eller en hårdrocksballad. Sen att vissa genrer har producerat fler bra låtar än andra kan man ju också tänka sig, men som sagt, vi ska inte ens börja prata.

Dock så finns det ett band som alltid är bra, tisdagmorgon som lördagkväll. Nordanvind som sydliga brisar. Ett band som jag alltid har tyckt om. Ett band som jag alltid kommer att tycka om. Det band som man skriver efter "Favoritartist" i Mina Vänner-böckerna (bara en sån sak).

Detta band kommer tyvärr lämna oss snart. Musiken kommer alltid finnas kvar, för tusan vi lyssnar ju fortfarande på Abba, Beatles och Sinatra. Men de fysiska konsertupplevelserna kommer vara ett minne blott. Ett väldigt fint minne. Jag är glad att jag kan säga: yes jag har ett favoritband (okej, jag har kanske två men skit samma) och dom är förbannat bra!

It takes a fool to remain sane.
Tack för allt, The Ark!