Imorse väcktes jag av ett sms. Eller okej inte riktigt, jag var vaken men inte uppstigen. Smset löd "Promenad typ snart?" och det kan man ju inte tacka nej till. Det var alltså bara att kliva upp och borsta tänderna. Sen promenerade vi runt i stadens industriområde och konstaterade att det är som en helt egen värld. Eftersom ingen av oss hade ätit frukost blev det ett stopp på stan där ett stycke brunch inmundigades (men varför det ordet?) innan vi gick hem.
Väl hemma var det bara för undertecknad att hoppa i träningskläderna och rulla iväg till herr sjukgymnasten, för första gången på 7 veckor. Det blev dock inget tränat utan han låste in oss i sitt rum istället där vi satt och pratade om hur vi ska gå vidare i våra liv. Eller rättare sagt, jag berättade om hur jag har haft det de senaste veckorna och han sa att "om det finns någon i hela världen som påstår att den vet varför du har ont i ryggen kommer jag kalla den för klåpare". Det verkar som att det är omöjligt att säga varför jag har ont. Han säger att det inte är farligt och att jag får träna precis vad jag vill! Kul. Då tänker jag minsann göra det också. Vi ska i alla fall ses typ varannan vecka "för inspiration". Om det är han eller jag som ska inspireras glömde jag att fråga men det visar sig väl.
Nu ska jag dock duscha (promenaden gjorde ju sitt) och ikväll bär det av till skolan. Jag är peppad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar