Jag har nog aldrig varit så ostrukturerad som jag är nu. Eller det är kanske inte jag som är ostrukturerad utan snarare allt runt omkring mig. Och mitt i allt står jag och ska försöka ha lite koll på mitt liv.
Som mitt liv ser ut nu har jag ingen koll på vad jag ska göra imorgon. Ingen koll på vad jag borde ha gjort till imorgon. Och fråga mig inte om nästa vecka, jag har ingen aning om vad jag ska göra eller vilka föreläsningar jag ska gå på. Det handlar inte om att ta en dag i taget utan mer ett par timmar i taget. Någon långsiktig planering är lönlös att göra, den kommer att hinna ändras flera gånger innan den är klar. Dessutom har jag ingen energi att ens försöka sätta mig in i mitt liv. Men på något sätt fungerar det rätt bra ändå. Det här med att leva i nuet har fått en helt ny innebörd.
Tur att mitt liv för tillfället inte går ut på så mycket mer än att plugga och träna. Allt det där andra får smyga sig in när ett par sekunder blir över.
Och angående rosen... Någon har tejpat upp en rätt så fin ros, vikt på något fantastiskt sätt av en vit pappersservett. Någon är garanterat någon av mina grannar. Den stora frågan är bara VEM? Och varför?!
Varför-frågan är lätt att svara på. Alla som känner dig vet varför du är värd en ros! Frågan är bara vem... :)
SvaraRadera... och tack för att du tog mig på allvar och svarade på mina frågor! :) Och ja, jag fick svar på dem! :)