Härligt med fredag! Skolan är överlevd för den här veckan (förutom allt plugg som måste göras i helgen) och nu börjar det bli kallt, läs kallare, också (11 grader dygnet runt är inte okej i november).
Idag stod ju även ett hårt pass med herr sjukgymnasten på schemat. Och jag vet att jag inte borde tjata mer om det här men det är en rätt stor del av mitt liv för tillfället och jag får se det som nån form av dagbok om hur relationen till min rygg utvecklar sig. Det kan ju vara bra att ha om ett år när jag måste stämma honom för att det inte har blivit bättre. Idag såg han lite bekymrad ut och började yra om magnetkamera och byte av vårdcentral så att han skulle kunna utnyttja sina läkarkontakter. Vi får se hur det slutar.
Idag kände jag mig i alla fall enormt skröplig och värdelös när jag inte ens klarade av en av de två övningar han utsatte mig för. Att lyfta benet tre centimeter, hur komplicerat låter det?! Men jag fixade inte att lyfta mitt högerben, ni förstår inte hur usel jag kände mig. Tillslut med ganska mycket hjälp från honom (typ att han tog tag i mitt ben och lyfte) gick det, nästan. You go girl! Eller..?
I den andra övningen kändes det som att min höft skulle hoppa ur led. Han försäkrade att det inte skulle hända med motiveringen att det krävs en mindre bilolycka för att nåt sånt ska ske. Jag sa att det i alla fall kändes som att den skulle hoppa iväg men han var inte orolig. Då frågade jag vad han skulle göra OM höften ändå hoppade ur led. "Då skulle jag resa mig upp, gå härifrån, lämna in min legitimation hos socialstyrelsen och på måndag skulle du hitta mig i kassan på Konsum!" Och uppenbarligen även lämna mig där åt mitt öde med höften på sniskan. Men jag kände att det vore ju ett hemskt slöseri med en duktig sjukgymnast så jag behöll höften på plats.
Till sist så fick jag mig även en liten lektion i fysiologi eller vad det kan tänkas heta om varför jag skulle ha tårna åt ett visst håll. Då aktiverade man tydligen nerverna lite extra mycket, tydligen precis det vi vill. Och som pricken över i hann han också mobba mig lite för min dialekt (med ett stort leende på läpparna). Den bjuder jag på. Nåt måste han ju ha för att han har fått mig på halsen. Död fisk fick (fick och fick, han frågade inte direkt) han även kalla mig. Så jobbigt är det att lyfta benet!
Nu ska jag duscha och sen ska jag iväg på middag. Otroligt trevligt ska det bli och precis vad jag behöver just nu.
Och Oliven, dejt ska ske i helgen. Det är högst behövt med ett stycke pratstund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar