Rapporten är korrigerad och inskickad. Reflektionsdokumentet är skrivet och inskickat (det var nästan lite vemodigt att sitta och sammanfatta de här tre åren som jag fortfarande inte har begripit är över. Jag tror att jag börjar gråta!). Min fantastiska handledare i Stockholm mejlade också precis och tackade för blommorna som jag skickat till honom (eller rättare sagt som mamma tagit med sig till moster i stockholm som i sin tur tagit med sig dem till kontoret och överlämnat), med bildbevis och allt. Och där fällde jag nästan också en liten tår.
Snart kommer jag säkert att sitta här och gråta av en helt annan anledning - framtidsångest storlek jättestor. Men allt ordnar sig, det vet jag! Nu kan jag i alla fall släppa skolan och fokusera på den här lilla lägenheten som jag tydligen bor i. Det är inte tvärenkelt att känna sig som hemma ska ni veta, men mer om det i ett senare inlägg. Något som dock känns enormt skönt är att imorgon kan "Operation sortera och rensa" sätta igång vilket jag ser fram emot med förtjusning. Att jag ska till herr sjukgymnasten klockan NIO imorgon bitti ser jag inte fram emot med lika stor förtjusning (vilken tokskalle bokade tid klockan nio om jag får fråga?!) men av erfarenhet vet jag att när jag väl är där kommer det att vara precis lika roligt som vanligt. Det värsta ryggontet från allt flyttande i helgen börjar ge med sig vilket vi (jag och typ alla andra) tackar allra ödmjukast för. Men nu ska jag försöka sova en timme eller åtta innan det är dags för morgongymnastik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar