Mittiveckan

Det känns nästan lite tjatigt att säga det men, snart är det fredag igen!

Första delen av den här veckan är överlevd och ingen är gladare än jag. Bara upploppet kvar och det har alla förutsättningar för att inte bli lika jobbigt som första halvan.

Jag sitter här och saknar. Mina två favoritgrannar, utan konkurrens. De som har flyttat ut med bara 10 dagars mellanrum. De var så bra. Så roliga att prata med. Att skratta med. En trygghet. Bara borta! Men det är en fin saknad, jag minns med ett leende på läpparna!

Skolarbetet tar sig också. Jag tuggar vidare och det går ju kanske inte snabbt och det blir kanske inte jättebra alla gånger. Men det blir och just nu är det faktiskt huvudsaken! Träningsmässigt är det en lugn vecka. Efter kommentaren i måndags "Du börjar bli så stark nu, jag orkar inte med dig längre!" så ligger jag lite lågt. Ledigt igår, jag höll nästan på att glömma mina rygglyft av bara farten. Idag blev det ett härligt litet pass och ikväll tänker jag inte glömma de stackars små lyften.

Sen det här med energitjuvar. 10 minuters samtal räckte för att jag skulle vilja springa därifrån fort som tusan. Men snälla nån människa tagga ner. Lyssna på hur du låter och tänk efter både en och sju gånger innan du öppnar käften nästa gång. Fy tusan!

Nu lite rygglyft och sen sängen kanske. Ställa in siktet på helgen som nog kommer att bli trevlig, även om jag just nu allra helst skulle vilja åka till mUppsala, kidnappa finaste bästaste vännen och sen smita över till Edinbårrå och pussa lite på sötisen där borta. Vi får ta det lite senare helt enkelt.