Varning för gullilullpluttigull

Okej. Nu är den här himla braiga helgen över. Jättetråkigt och samtidigt lite skönt, jag är nämligen sjukt trött (och ja jag vet att det inte är jag som ska upp och jobba imorgon bitti...).

Men i alla fall. Idag har jag strosat på stan med bästaste Oliven (du är bäst). Suttit i solen vid älven och tittat på fiskmåsarna som bråkade om en stackars övergiven langos. Suttit och halvsovit på altanen tills mina andra två bästingar dök upp och skakade lite liv i oss. Sen gick kvällen i en rasande fart och nu väntar sängen.

Fast först måste jag få bli lite sentimental eller vad det nu kan heta. Emotionell kanske.? Whatever.
De tre personer som jag bryr mig allra mest om (och nu räknar vi bort familj och släkt som såklart är mitt syre i livet). De tre personer som jag bara vill ska må bra och vara lyckliga. Om det så skulle innebära att jag själv skulle vara tvungen att vara olycklig. De tre personer vars sorger och problem jag verkligen skulle vilja ta och bära själv. De tre personer som jag litar blint på. De tre personer som är oslagbara. Jag har hittills i mitt liv inte träffat någon som har lyckats konkurrera bort dessa tre från mitt hjärta. Och det hoppas jag att de vet. Och det är efter kvällar som ikväll jag får det bekräftat. Jag skulle inte vara nånting utan dem. (Jag är kanske inte så mycket med dem heller men det är mitt problem.)

Så nu innan jag kryper ner i min säng vill jag bara säga tack. Tack för att ni finns och för att ni fyller mig med energi. Utan er skulle jag vara en Cryptosporidie-parasit (det jag hatar mest av allt för tillfället) så tack för att ni låter mig vara den jag är!